You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
GEOLOGI<br />
Områdets berggrund bildades för 2000–1800 miljoner år<br />
sedan, och ingår <strong>som</strong> en liten del i den nu kraftigt <strong>ned</strong>vittrade<br />
svekokareliska berggrunden, <strong>som</strong> omfattar stora delar<br />
av Sverige och Finland (Stålhös 1991).<br />
Berggrunden kring Lilla Hjortronmyren, består huvudsakligen<br />
av granitoida intrusiva djupbergarter, <strong>som</strong> indelas<br />
alltefter minskande surhetsgrad, och här utgörs av granodiorit-tonalit,<br />
vilka är rödgrå till grå i färgen, medelkornig<br />
och svagt gnejsig. Den dominerande jordarten utgörs av<br />
morän, huvudsakligen sandig-moig, men <strong>som</strong> inom det<br />
4x5 km stora moränområdet kring Lilla Hjortronmyren,<br />
delvis är både storblockig och blockrik (Persson 1982).<br />
Moränmäktigheten <strong>som</strong> grundar sig på brunnsborrningsuppgifter<br />
varierar från cirka 3 meter till över 10 m<br />
(Persson 1982, sid. 29, fig. 5). Isälvsavlagringar förekommer<br />
i ett nord-sydligt stråk 3–4 km öster om provtagning<strong>som</strong>rådet.<br />
Åsen, benämnd Vattholmaåsen, är en biås<br />
till Uppsalaåsen och uppvisar mestadels en tydlig ryggform.<br />
De glaciala finkorniga sedimenten domineras av glacial<br />
lera <strong>som</strong> upptar dalgångar och slättområden, framför<br />
allt norr och söder om provtagning<strong>som</strong>rådet. Här och var<br />
täcks den glaciala leran av ett tunt lager postglacial lera,<br />
ofta på höjder mellan 25 och 35 m ö.h. Lermäktigheten<br />
inom området överstiger sällan 10 m. Torvmarkerna, kärr<br />
och mossar, har inom området huvudsakligen bildats<br />
genom igenväxning <strong>som</strong> den undersökta Lilla Hjortronmyren,<br />
även om det förekommer torvmarker <strong>som</strong> vilar direkt<br />
på morän (försumpningstorvmarker). De större torvmarkerna<br />
är i allmänhet dikade.<br />
METODIK<br />
Lilla Hjortronmyren genomsöktes med sticksond, alternativt<br />
borrades upp för att hitta den mäktigaste lagerföljden.<br />
När lämplig provtagningspunkt hittats togs borrkärnor<br />
upp med en så kallad rysk kannborr (Jowsey 1966) och<br />
packades in i plast och fraktades i plastrännor till institutionen<br />
i Stockholm för vidare bearbetning.<br />
Lilla Hjortronmyren innehöll en lagerföljd med <strong>som</strong><br />
mest ca 170 cm torv och sediment. Provtagning utfördes i<br />
den södra centrala delen. Generellt var torv- och sediment-<br />
Tabell 1. Analyserad lagerföljd från Lilla Hjortronmyren.<br />
Djup (cm) Lagerföljd<br />
0–38 vitmosstorv, låghumifierad (H3)<br />
38–50 kärrtorv, brun (H6)<br />
50–60 kärrtorv, mörkbrun/svartbrun, höghumifierad (H8)<br />
60–128 kärrtorv, brun (H6), kolskikt på 83 och 96 cm,<br />
och ved på 113 och 120 cm djup.<br />
128–134 gyttja med rikligt innehåll av fräkenrötter<br />
134–150 gyttjelera, brungrå<br />
150–>170 lera, gråblå med mycket fräkenrötter<br />
mäktigheten i torvmarken endast omkring en meter förutom<br />
vid provtagningsplatsen, samt i den nordvästra<br />
delen, där lagerföljden inom ett litet parti också uppgick<br />
till ca 170 cm, och med en likartad lagerföljd. Den provtagna<br />
lagerföljden framgår av Tabell 1.<br />
Laboratoriearbete<br />
Uttagning av prover har skett genom att stycka borrkärnorna<br />
i 1 cm tjocka skivor. För anrikning och analys av pollen<br />
har tagits ut 0,5–0,7 g prov (fuktvikt) med 5 cm mellanrum.<br />
Anrikningen av prover har gjorts enligt standardmetoder<br />
(Berglund & Ralska-Jasiewiczowa 1986). Detta<br />
innebär i huvudsak dispergering i natriumhydroxid<br />
(NaOH), borttagning av eventuell kalciumkarbonat<br />
(CaCO 3 ) med utspädd (10%) saltsyra (HCl), samt upplösning<br />
av cellulosa med acetolyslösning (koncentrerad svavelsyra<br />
(H 2 SO 4 ) och ättiksyraanhydrid (CH 3 COO) 2 O).<br />
Vid tillverkning av preparat för mikroskopering har proverna<br />
inbäddats i glycerin. Sporer av Lycopodium (lummer)<br />
i tabletter, vardera innehållande i genomsnitt 10679 sporer,<br />
har tillsatts proverna, för att kunna beräkna pollenkoncentrationen/g<br />
torrvikt (Stockmarr 1971).<br />
Pollenanalys och diagramkonstruktion<br />
Totalt har 35 prover från Lilla Hjortronmyren analyserats<br />
med avseende på pollen. Dessutom har 10 prover från<br />
Buddbokärret analyserats översiktligt. I varje prov har<br />
300–500 pollenkorn räknats. Vid analysen har generellt<br />
400X förstoring använts. Vid identifieringen av pollen och<br />
sporer har bestämningen skett med hjälp av Faegri & Iversen<br />
(1989), Moore m fl (1991) samt med preparat ur en referenssamling<br />
för jämförande studier. Som bassumma<br />
(pollensumma) vid procentberäkning har använts summa<br />
pollen av landväxter, dvs. träd, buskar, dvärgbuskar och<br />
örter. Pollen och sporer av ormbunkar, vatten- och kärrväxter,<br />
samt mossor har räknats utanför denna summa.<br />
Parallellt med analysen av pollen och sporer har också kolpartiklar<br />
>20 mikrometer räknats. Dessa kan ge upplysningar<br />
om det har brunnit i närheten av provtagningsplatsen<br />
(jfr Zackrisson 1977, Tolonen 1986, Almquist-Jacobson<br />
1994).<br />
I pollendiagrammet från Lilla Hjortronmyren redovisas<br />
de enskilda kurvorna för olika pollen och sporer i procent<br />
(svarta kurvor). Varje kurva har även överförhöjts tio<br />
gånger (prickat) för att låga värden skall framträda. Träd,<br />
buskar och örter presenteras i separata grupper. Kulturgynnade<br />
och kulturberoende taxa har indelats i ekologiska<br />
grupper, vilka representeras av odlade växter, åkerogräs,<br />
allmänt kulturgynnade (apofyter), friskäng-, betesmarksoch<br />
fuktängsväxter samt kvävegynnade ruderatväxter.<br />
Övriga grupper utgörs av vatten- och kärrväxter, samt<br />
ormbunksväxter och vitmossor (sporer). Indelningen av<br />
växter knutna till kulturlandskapet följer huvudsakligen<br />
Behre (1981), Berglund & Ralska-Jasiewiczova (1986),<br />
Gaillard & Berglund (1988) och Hammar (1999). Pollen-<br />
BILAGA 11 523
Change language