Ladda ned som PDF - SAU

Grophus 2, A11704
OBJEKT: Grophus som framkom i lera, 29 m ö h. NO-SV.
YTTRE FORM: Rektangulär, något oval med rundade hörn.
Längd: 3,60 m
Bredd: 1,80 m
FYND: Keramik, asbestskeramik, smält och bränd lera, järnföremål, järnslagg, en knacksten,
kvarts, obrända människoben och djurben (se fyndlista).
ANALYSER:
DATERING:
14 C: Ua-22941
Makrofossilanalys
14C: Yngre förromersk järnålder/äldre romersk järnålder, 1945±4550 BP, 50 BC-220 AD
(Kal 2σ).
Typologi: jfr A723, grophus, äldre romersk järnålder, 0 BC-18 AD, Eke, RAÄ 307, Vaksala
sn, Uppland (Hennius & Ölund 2004:22).
BESKRIVNING: Anläggningen var belägen i undersökningsområdets centrala del och framstod efter avbaning
som en stor rektangulär mörkfärgning med rundade hörn. I ytan syntes spridda stenar,
varav några var eldpåverkade, samt bränd lera och lite ben. Vid rensningen påträffades
brända och obrända ben, keramik samt bränd och smält lera. Bland de obrända benen
fanns en del av en tand från människa. Omedelbart väster om anläggningen låg en brunn,
A11808. Till en början var det svårt att avgränsa de båda anläggningarna från varandra i
ytan.
Grophuset hade flat botten och var 0,30–0,35 m djup och grävdes i 0,10 m-stick. Fyllningen
bestod av mörkgrå humös lera. Stenar fanns i hela anläggningen, mestadels glest utspridda.
Anläggningens form, storlek och plana botten har föranlett en tolkning som grophus. Det
framkom inga spår efter några primära aktiviteter i anläggningens botten. Inga spår efter
byggnadens konstruktionsdetaljer påträffades.
138 KYRSTA – BOPLATS