Ladda ned som PDF - SAU

MÅLUPPFYLLELSE
Undersökningens mål och frågeställningar enligt undersökningsplanen
och länsstyrelsens beslut framgår av kapitlet
”Målsättning” inledningsvis i föreliggande rapport.
Vid Kyrsta ansågs ett unikt tillfälle föreligga att undersöka
både gravar och boplatslämningar från vad som
utifrån förundersökningen föreföll vara framför allt äldre
järnålder. Bara något hundratal meter söder om Kyrsta
fanns ytterligare boplatslämningar från äldre järnålder vid
lokalen Vaxmyra. De båda lokalerna skulle kunna erbjuda
stora möjligheter till en lokal bosättningsstudie i ett långtidsperspektiv,
med möjligheter att studera gårdsstruktur,
hushållsstorlek och ge ny information kring frågor rörande
gårds-, by- eller bygdegravfält.
Det fanns antydningar i förundersökningsresultatet om
att smide bedrivits på platsen. Grundläggande problemställningar
var att datera denna verksamhet. Vidare kunde
det finnas goda möjligheter att med hjälp av fyndsimuleringar
studera tillverkningsytor och deponeringsytor av
hantverksavfall. Eventuell slagg efter järnhantering planerades
att analyseras av Eva Hjärtner-Holdar (UV-GAL) i
syfte att fastställa vilken eller vilka typer av järnhantering
som pågått på platsen. Vidare ansågs det angeläget att undersöka
huruvida man använt sig av bergmalm eller limonitmalm
(myr- och sjömalm). En annan intressant frågeställning
var malmens proveniens.
RAÄ 327
Bebyggelseutveckling vid Kyrsta från
bronsålder till medeltid
Under bronsålder och äldre järnålder förefaller bebyggelsen
ha varit belägen väster om den historiska bytomten.
Spår efter en vikingatida bebyggelse återfanns i bytomtens
södra utkant. Denna bebyggelse var tydligt åtskild från den
äldre järnålderns bebyggelse.
Bebyggelsens kronologi, placering och
fördelning av gårdar och
aktivitetsområden
Det antogs att bosättningskontinuiteten på platsen skulle
kunna följas långt tillbaka, eventuellt ända till senneolitikum.
Denna förväntade kontinuitet kunde bekräftas
genom flera dateringar till äldsta bronsålder. Eventuellt
skulle en av huskonstruktionerna (Hus 5) på typologiska
grunder dateras till senneolitikum.
Olika gårdar och aktivitetsytor kunde urskiljas på platsen
och en bild av bebyggelsens utveckling i ett långtidsperspektiv
har kunnat tecknas. Antalet identifierade huskonstruktioner
var mycket stort. Husen har dateringar från
äldsta bronsålder till vikingatid, med en tydlig tyngdpunkt
till förromersk och romersk järnålder.
Boplatsen hade vid förundersökningen visat sig vara relativt
fyndrik. Genom bevarade kulturlager skulle fyndspridningstolkningar
baseras på fyndsimuleringar via rutgrävning.
Denna metod brukar på ”normala” överplöjda
boplatser ge ett relativt magert resultat. Tyvärr blev resultatet
magert även här. Istället var det de geokemiska analyserna
av kulturlagren som gav något resultat.
Sociala skillnader mellan olika gårdar
Storleken på husen var inte anmärkningsvärt stor. Endast
två av järnåldershusen hade en längd som översteg 20 m.
Det var ett vikingatida hus samt ett förromerskt. Sistnämnda
hus har mätt hela 29 m och var därigenom avsevärt
större än de övriga husen från äldre järnålder, vilka samtliga
var kortare än 20 m. Detta kan avspegla olikartade hushållsstorlekar
men kan också signalera någon form av social
stratifiering.
De enskilda gårdarnas rumsliga och
ekonomiska struktur
Vad gäller den rumsliga organisationen har ett antal huskoncentrationer
tolkats som olika gårdar eller bebyggelselägen,
varav några förefaller ha existerat samtidigt. Ett
gårdsläge uppvisar en mycket lång kontinuitet och antas
vara någon form av ursprunglig bosättning utifrån vilken
flera andra, mer eller mindre långvariga, bosättningar har
avknoppats. I vissa fall kunde tydliga spår efter förhistoriska
hägnader påvisas i anslutning till husen samt kring en av
brunnarna. Brunnarna låg i anslutning till husen. Ett undantag
var dock en brunn som var belägen avsides från bebyggelsen.
Insektsanalyser från fyllningen i denna brunn
visar att den har använts för att vattna boskap. Det var
också mycket tydligt att en central yta inom undersökningsområdet
hade nyttjats för järnframställning. Denna
yta var tydligt avskiljd från den omkringliggande bebyggelsen.
Boplatslämningarna i framför allt de tillkommande
ytorna öster om den planerade E4:an uppvisade en lång
kontinuitet inom ett och samma område. Anläggningar
med olika funktioner och olika dateringar låg intill varandra
varför det är ovisst till vilka bebyggelsefaser det osteolo-
MÅLUPPFYLLELSE 213