Ladda ned som PDF - SAU

estod i vissa fall av mycket stora bitar. som mätte ca
0,06 m i diameter. De flesta bitar hade en slät yta vilken
som regel låg vänd nedåt i ugnen. De största bitarna påträffades
i botten av ugnen där leran också var mycket kompakt
och täckte hela botten som ett golv. Under leran låg
det skörbränd sten som troligen tillhört konstruktionen.
Anläggningen tolkades som en ugnskonstruktion, möjligen
en keramikugn, då keramik påträffats i anläggningen.
Till skillnad mot de övriga ugnarna, som låg i direkt anslutning
till de förhistoriska husen, låg denna ugn avsides
från bebyggelsen. Ugnen har 14 C-daterats till yngre förromersk/äldre
romersk järnålder (Ua-22940) och kan således
vara samtida med gravritualerna på det intilliggande impedimentet
RAÄ 328. Kanske har den använts i samband med
rituella måltider i anslutning till detta?
Fynden som påträffades i anläggningen bestod i första
hand av bränd lera och lerklining, vilket påträffades i anläggningens
alla tre lager. Dessutom framkom keramik,
flera mynningsbitar, ben och harts med tydligt avtryck från
näver på ena sidan (se fyndlista).
Några av ugnarna har tolkats som sentida tegelugnar,
A21240, A21272, A54073, A60229 och A60274. De var av ansenlig
storlek med flata bottnar som liksom nedgrävningskanterna
var brända. En av dem, A54073, återfanns i UO:s
centrala del. De övriga sentida ugnarna låg alla i den östligaste
delen av UO, omedelbart söder om Kyrsta bytomt.
Övriga ugnar som framkom på UO var A28543 och
A28583 vilka var belägna i ett kulturlager bland hus i den
östra delen. Ugnen A21272 låg också i ett kulturlager längst
i öster. Ugnen har sekundärt använts som avfallsgrop.
Skärvstensflak och skärvstenspackningar
På UO framkom 4 skärvstensflak, 3 skärvstenspackningar
samt rester från stenfundament (fig 42). En av skärvstenspackningarna,
A44479, undersöktes av studenter från Uppsala
universitet. I skärvstenspackningen, som låg i kulturlager
A49343, grävdes 106 rutor (se lagerkapitlet).
Brandgrav
På UO undersöktes en brandgrav, A109724. Graven har
14 C-daterats till förromersk järnålder och beskrivs i den
volym som behandlar gravarna vid Kyrsta (Engström &
Wikborg 2006) (fig 42).
Rännor, stenfundament och väg
Fyra anläggningar som tolkats vara rännor framkom på
UO. Slutligen påträffades en väg och två stenfundament
som kan vara av historisk karaktär (fig 42).
Figur 56. Plan över diken som framkom på RAÄ 327.
Dikena är svartmarkerade. Skala 1:3 000. Digital
bearbetning: Anna Onsten-Molander, SAU.
42 KYRSTA – BOPLATS