19.09.2013 Views

Ladda ned som PDF - SAU

Ladda ned som PDF - SAU

Ladda ned som PDF - SAU

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

vägde 1,8 g. De obrända benen <strong>som</strong> identifierats kom från<br />

groda och nöt (tand).<br />

I det extensivt nyttjade området i väster påträffades<br />

skalltaksfragment i skärvstenspackningarna A44479 och<br />

A44522. Anläggningarna låg strax öster om brunn A49309.<br />

F5128 i A44479 har bedömts höra till en vuxen individ,<br />

likaså F5244 i A44522. Skalltaksfragmentens tjocklek och<br />

storlek på de kompakta och spongiösa skikten samstämmer<br />

med varandra, men det har inte gått att bestämma om<br />

de hör till en och samma individ efter<strong>som</strong> passbitar saknas.<br />

I hantverk<strong>som</strong>rådet framkom de flesta av människobenen<br />

från boplatsen. I ett gropsystem, A11964, har käkfragment<br />

från ett spädbarn identifierats (F3105, stick 2).<br />

Fragmentet har bedömts tillhöra ett nyfött eller upp till ett<br />

par månader gammalt barn.<br />

Ca 15 m öster om detta fynd låg två anläggningar bredvid<br />

varandra, en brunn och ett grophus (Grophus 2), <strong>som</strong><br />

båda innehöll människoben. Brunnen, A11808, <strong>som</strong> är daterad<br />

till äldre förromersk järnålder, innehöll 3 fynd från<br />

kraniet. F3018, ett fragment från tinningsbenet med örondelen<br />

(pars petrosa) och utskottet (processus mastoideus),<br />

påträffades 0,6 m <strong>ned</strong> i anläggningen och hör till en vuxen<br />

individ. Ca 1,5 m söder om detta fynd påträffades två fynd<br />

av skalltak vid rensning av anläggningen, F 2877 och<br />

F2878. Skalltaket F2877 har 14 C-daterats till äldre romersk<br />

järnålder och bedömdes efter fragmentets tjocklek och den<br />

pågående sammanväxningen av skallsömmen höra till en<br />

vuxen individ. Även om inga passbitar hittades skulle fynden<br />

kunna komma från en och samma individ.<br />

Grophuset A11704, (även kallat Grophus 2), <strong>som</strong> är daterat<br />

till yngre förromersk järnålder-äldre romersk järnålder,<br />

innehåller också 3 fynd av människoben. F2749 består<br />

av en ledyta till en halskota med benpålagring (osteofyt).<br />

F2750, <strong>som</strong> framkom vid rensning av anläggningen, består<br />

av en främre kindtand och F2817 består av ett skalltaksfragment<br />

och påträffades ca 0,2 m <strong>ned</strong> i anläggningen.<br />

Skalltaksfragmentet och tanden hittades ca 1 m från var-<br />

andra i grophusets östra del. Utifrån tjockleken på skalltaket<br />

och den pågående sammanväxningen av skallsömmen<br />

bedöms fragmentet tillhöra en vuxen individ.<br />

Sammanfattning<br />

Kyrstaboplatsens benmaterial består av totalt ca 40 kg ben<br />

eller ca 19 000 fragment. Av dessa har 75 % av benvikten<br />

bestämts till art och ca 25 % av antalet fragment.<br />

Det identifierade materialet domineras av de vanliga<br />

husdjursarterna, vilket är förväntat. Ser man till antalet<br />

fragment står nöt för den största delen (ca 35 %), följt av<br />

får och/eller get, tamsvin och häst. Efter dessa arter följer<br />

smågnagare, fisk, fågel, hund, skogshare, gråsäl och get.<br />

Även ett 20-tal fragment från människa har identifierats i<br />

materialet samt enstaka fragment från groda, björn och<br />

bäver. Viktmässigt står nöt och häst för mer än 85 % av det<br />

identifierade materialet. Det bör tilläggas att en stor del av<br />

hästbenen kommer från det medeltida lagret A130655 i<br />

öster. Dessa ben bidrar till att den totala mängden hästben<br />

är relativt hög på Kyrsta.<br />

Ett sätt att visa kvantifiering av olika arter är att räkna<br />

antalet anläggningar där de identifierade arterna förekommer.<br />

Resultaten visar att nöt och får/get finns i över 170 anläggningar,<br />

häst och tamsvin finns i över 80 anläggningar.<br />

Resten av arterna finns representerade i mindre än 25 anläggningar.<br />

Endast 9,2 % av det totala benmängden är brända och<br />

2,7 % är svedda. Härdar, kokgropar och stolphål innehåller<br />

en större mängd brända (och/eller svedda) ben än genomsnittet.<br />

Ben förekommer mest frekvent i anläggningstyper<br />

så<strong>som</strong> stolphål och gropar. Ser man till antalet fragment<br />

och vikt innehåller gropar mest ben, följt av grophus,<br />

brunnar och stolphål.<br />

Tabell 21. Människoben från boplatsen, RAÄ 327. Antal fragment och vikt (g), obränt (OB) och bränt (b) samt anläggningstyp<br />

och anläggningsnummer.<br />

Fnr Benslag Antal OB Antal B Vikt OB Vikt B Anl.typ Anl<br />

2241 2241 skenben 5 9,4 Brunn 1353<br />

2262 kranium 1 0,3 Grop 3378<br />

2750 tand 1 0,6 Grophus 2 11704<br />

2817 kranium 1 8,6 Grophus 2 11704<br />

2749 halskota 1 0,3 Grophus 2 11704<br />

2877 kranium: pannben 5 31,4 Brunn 11808<br />

2878 kranium: tinningsben 2 4,3 Brunn 11808<br />

3018 kranium: tinningsben m pars petrosa 1 18,5 Brunn 11808<br />

3105 underkäke från spädbarn 2 0,5 Gropsystem 11964<br />

5128 kranium 1 2 Skärvstenspackning 44479<br />

5244 kranium 1 10,4 Skärvstenspackning 44522<br />

20 1 86 0,3<br />

428 KYRSTA – BOPLATS

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!