KOMMUNALA MUSIKLÄRARE: - Sensibus

Musiklärarexamen
Examen Antal Procent Födelseår, medel
IE 208 24,9 1966
SMI 142 17,0 1957
GG 75 9,0 1966
Musikpedagog 64 7,7 1951
Musiker/musikpedagog 27 3,2 1960
Utländsk utbildning 21 2,5 1957
Musikinstruktör 18 2,2 1949
Borgarskolan 12 1,4 1945
Kyrkokantor 10 1,2 1948
Musikdirektör 10 1,2 1950
Tvåämnes 9 1,1 1964
Militärmusiker 9 1,1 1946
Sämus 8 1,0 1953
Rytmik/ensemble 8 1,0 1957
Högre organist 6 0,7 1950
Spelmanspedagog 6 0,7 1959
Saknar examen 201 24,1 1959
Totalt 834 100 1960
Tabell 5. Informanternas innehav av musiklärarexamen samt medeltal av
födelseår.
75,7 % av informanterna har någon slags musikexamen medan 24,1 %
saknar. Den vanligaste examen är IE som ungefär var fjärde musiklärare
innehar.
Den kommunala musik- och kulturskolan saknar behörighetsbestämmelser.
Det är därför inte helt oproblematiskt att bestämma vem som har en
lärarexamen och vem som saknar. Vi har dock strävat efter att här beskriva
vad som allmänt brukar anses som behörighetsgivande.
De examina som förekommer är från olika utbildningssystem. En vattendelare
är den s.k. OMUS-reformen. Den byggde på en statlig utredning,
den s.k. OMUS-reformen, som grundligt hade utredd samhällets behov av
Sveriges högre musikutbildning. Den förnyade bl.a. musiklärarutbildningen
för att passa till alla former av musikundervisning som fanns i samhället
men också utifrån det förändrade musiklandskap som hade uppstått.
De lärarutbildningar som har etablerats under 2000-talet har inte alls
13