Bildning för alla! - DiVA
Bildning för alla! - DiVA
Bildning för alla! - DiVA
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
De nationella utbildningspolitiska styrdokumenten har i över tre decennier<br />
speglat ett <strong>för</strong>siktigt positivt <strong>för</strong>hållningssätt gentemot inkluderande lärandemiljöer.<br />
Inkludering eller inklusion som begrepp nämns dock inte. Formuleringar<br />
som betonar <strong>alla</strong> elevers rätt till gemenskap, delaktighet och individuellt anpassad<br />
undervisning är <strong>för</strong>enliga med de internationellt omfattade principerna <strong>för</strong> hur<br />
utbildning <strong>för</strong> elever med funktionsnedsättning ska ordnas. Det finns dock villkor<br />
eller <strong>för</strong>behåll i formuleringarna som kan anses strida mot rätten till delaktighet<br />
och gemenskap. Det ges utrymme <strong>för</strong> segregerade lösningar i de fall där inkludering<br />
inte kan <strong>för</strong>verkligas på grund av elev-, skol- eller resursrelaterade omständigheter.<br />
Inklusion ses som ett mål att sträva mot, men eftersom utbildningsanordnarna<br />
kan organisera skolornas verksamhet utan att vara tvungna att systematiskt<br />
gå in <strong>för</strong> inkluderande lärandemiljöer har utvecklingen gått relativt långsamt.<br />
Klyftan mellan styrdokumentens intentioner och <strong>för</strong>verkligandet i skolorna <strong>för</strong>efaller<br />
vid och det verkar som om gränserna <strong>för</strong> vad som anses som normalvariation<br />
i skolan blev snävare under 2000-talets <strong>för</strong>sta decennium. För att stöda detta påstående<br />
presenteras siffror på antalet elever inom specialundervisningen.<br />
elever i specialundervisning<br />
Redan i inledningen konstaterades att andelen elever i grundläggande utbildning<br />
som intagits eller över<strong>för</strong>ts till specialundervisning har under de senaste dryga tio<br />
åren ökat kraftigt. År 1998 var 3,7 % av samtliga elever i grundläggande utbildning<br />
(genomsnitt <strong>för</strong> hela landet) över<strong>för</strong>da till specialundervisning, medan motsvarande<br />
siffra tolv år senare (2010) var uppe i hela 8,5 % (Kumpulainen, 2005;<br />
Kumpulainen, 2010; Statistikcentralen, 2010). När man i tillägg till detta studerar<br />
hur utbildningen <strong>för</strong> elever i specialundervisningen (över<strong>för</strong>da) ordnats blir bilden<br />
mer fullständig. År 2001 studerade ca 70 % av specialundervisningens elever i specialskolor<br />
och specialklasser, medan ca 30 % var helt eller delvis integrerade i allmänundervisningens<br />
grupper. Denna andel hade 2010 stigit till 54 % (Statistikcentralen,<br />
2010), vilket betyder att placering helt eller delvis i vanlig klass gått<br />
om specialklassplacering. Om placering i vanlig klass används som kriterium har<br />
inkludering (eller integrering) blivit betydligt vanligare.<br />
När man studerar specialundervisningens kvantitativa utveckling under de<br />
senaste dryga tio åren framstår två, till synes paradoxala trender. Andelen elever<br />
som får specialundervisning inom den grundläggande utbildningen har ökat kontinuerligt.<br />
Ökningen på ca en halv procentenhet per år gäller såväl elever som<br />
får specialundervisning på deltid som de elever som över<strong>för</strong>ts till specialundervisning.<br />
År 2008 uppgick den totala andelen elever inom specialundervisningen<br />
till närmare 30 %, varav specialundervisning på deltid stod <strong>för</strong> ca två tredjedelar<br />
(Kumpulainen, 2009). Det är dock omöjligt att exakt få fram hur stor andel av det<br />
totala elevantalet som får specialundervisning, eftersom en del av de elever som är<br />
över<strong>för</strong>da till specialundervisning också får specialundervisning på deltid. Elever<br />
som endast får specialundervisning på deltid bok<strong>för</strong>s inte. Mellan var fjärde och<br />
var tredje elev inom grundläggande utbildning anses således behöva något annat<br />
än det som den ”vanliga” undervisningen kan ge, d.v.s. specialundervisning.<br />
Samtidigt <strong>för</strong>verkligas specialundervisningen alltmer integrerat, helt eller delvis<br />
i allmänundervisningens grupper. När något mer än hälften av <strong>alla</strong> elever som<br />
STrÖM & lAhTinen• 99
Change language