Bildning för alla! - DiVA

Detta skedde alltså trots att det var vuxna individer som var aktiva i samtalet
och därmed väl införstådda med samtalskulturen. Denna studie problematiserar
främst kring vårdnadshavares möte med professionella, men jag menar att den sätter
ljuset på en problematik som kan vara minst lika relevant i barn och ungas möte
med professionella. Det institutionella mötet får en särskild agenda, i synnerhet då
det också skall resultera i gemensamma överenskommelser och målsättningar. Likväl
som vuxna anpassar sig till uppgiften så kan vi förvänta oss att barn och unga
gör det samma.
funktionsnedsättning – handikappmedvetande
Funktionsnedsättning är intressant att betrakta både ur perspektiven livsvärld och
systemvärld. Den levda erfarenheten är givetvis förankrad i livsvärlden. Stöd som
ges påverkar i allra högsta grad livsvärden medan kategorisering och system för
hur svårigheter skall tolkas och kategoriseras liksom hur stöd ska organiseras kan
sägas ha sin hemvist i systemvärlden. Medan upplevelsen av en funktionsnedsättning
hör hemma i livsvärlden är bedömningen av vad som uppfattas som avvikande
och normalt i stor utsträckning konstruerat i systemvärlden. Ett exempel på
det är att föreställningar om vad som är avvikande respektive normalt är föränderligt
och skiljer sig år mellan olika kulturer, traditioner och tider. Man kan säga att
individuella skillnader får olika dignitet och förklaringar under olika betingelser.
En viktig sådan markör i dagens samhälle är att en del tillstånd benämns i diagnostermer
liksom att diagnoser styr vilka som är berättigade till särskilt stöd, i form av
ekonomiskt stöd eller andra resurser.
Men trots kunskapen om denna föränderliga syn på vad som räknas som avvikande
så finns det idag en stark tro på att individen behöver ha en god kännedom
om sin funktionsnedsättning. Och då särskilt i termer av vilka begränsningar
den innebär. Att ha ”orealistiska” uppfattningar om sig själv, att inte fullt ut tydligt
acceptera sina brister uppfattas ofta av andra som ett problem. Därför ställs allt
oftare krav på att barn tidigt ska utveckla ett handikappmedvetande. I välviljans
grepp så är det svårt att bromsa upp och säga att det är nog gott men vi behöver
stanna upp och fundera över vad det är som barnet behöver veta, i vems intresse
den kunskapen är viktig och för vilket syfte? Är det individens intresse eller systemets?
Metoder och tips för att samtala med barn och unga med funktionsnedsättning
om deras livssituation, behov och önskemål är under utvecklande och några finns
samlade i skriften ”Lyssna på oss! Bättre stöd när barn och ungdomar är delaktiga”
(Stenhammar, Rinnan & Nydahl, 2011). I anslutning till det arbetet finns även en
skrift med tips till barn och unga på hur de kan få vuxna att bli bättre på att lyssna
på dem ”Så gör du för att vuxna ska lyssna på dig”. En förutsättning som anges är att
barnet har god kännedom om sin funktionsnedsättning: ”Kunskap om den egna
funktionsnedsättningen är en viktig förutsättning för barns och ungas möjlighet
att vara delaktiga” (Stenhammar, Rinnan & Nydahl, 2011, s. 47).
Med det ställningstagandet tonar man ned det omgivningsrelaterade sättet att
förstå funktionsnedsättning och funktionshinder. Utifrån ett relationellt perspektiv
så handlar t.ex. orsaken till skolsvårigheter, till skillnad från ett kategoriskt perspektiv,
främst om skolans bristande förmåga att svara upp mot det behov av stöd
50 • BilDning fÖr AllA!