Bildning för alla! - DiVA

Dessa är lärares förhållningssätt och relationer till eleverna, kontinuerlig uppföljning
och adekvata insatser, ledning och utvecklingsarbete samt nära samverkan
mellan kommunal nivå och skolnivå. Man kan också uttrycka detta som att tydlig
styrning och kontroll kombinerat med goda relationer och höga förväntningar på
elever och lärare är faktorer som stimulerar till ansträngning och framgång.
I ytterligare en skolverksrapport redovisas ekonomiska resursers betydelse för
pedagogiska resultat i skolan (Gustafsson & Myrberg, 2002). Författarna har gått
igenom både svenska och internationella undersökningar och diskuterar bl.a. effekter
av marknadsanpassning och valfrihet. Förespråkarna menar att konkurrens
leder till förbättringar av skolan men det finns också resultat som visar att förlorarna
i detta system är resurssvaga elever och föräldrar. Gustafsson och Myrberg jämför
olika typer av resurser i den svenska skolan och hur dessa är relaterade till resultat.
Det förefaller som om klasstorlek har en viss betydelse och igen framför allt
för lågpresterande elever. Dessa effekter verkar också kvarstå högre upp i åldrarna.
Den enskilt viktigaste resurstillgången är dock lärarkompetens och med tanke på
att lärarutbildningen gjorts mer generell och valbar blir det naturligt att resultaten
sjunker i den svenska skolan. Gustafsson och Myrberg skriver exempelvis att
”andelen lärare utan adekvat pedagogisk och ämnesmässig utbildning kan förväntas
fortsätta att öka. Detta i sin tur gör att vi kan förvänta oss en försämring av de
svenska elevernas kunskaper och färdigheter” (ibid., s. 174). I de stora internationella
undersökningar av elevprestationer som ägt rum sedan 2002 kan vi också se
att denna förutsägelse slagit in. Vi tenderar alltså att få alltfler elever som tidigt får
svårigheter i skolan och ofta hamnar i en spiral av utsatthet och utanförskap.
Internationella jämförelser kan bidra till att belysa vilka faktorer som kan förklara
den ökade variation och ojämlikhet som blir synlig i den svenska skolans
utveckling över tid. Ett utbildningspolitiskt mål har varit att skolan ska minska
betydelsen av sociala och etniska bakgrundsfaktorer hos eleverna liksom olikheter
mellan pojkar och flickor. I stället tycks internationella jämförelser visa att det
svenska skolsystemet förskjuts i riktning mot ökad segregering. Det har blivit större
resultatskillnader mellan olika skolor och elevgrupper, framför allt utifrån social
bakgrund. Kamrateffekter och lärarförväntningar har starka samband med elevresultat
och dessa tenderar att förstärka varandra så att positiva spiraler uppstår i
framgångsrika skolor och motsatta effekter uppträder i andra skolor. Decentralisering
av beslut rörande resursfördelning och utformning av den svenska skolan har
också bidragit till ojämlikhet genom att kommunernas kostnader för skolan varierar
vilket påverkar lärartäthet och andel behöriga lärare liksom satsningar på lärarfortbildning.
Det förefaller inte heller som om kommuner fördelar resurser utifrån
skolornas olika förutsättningar vilket kan bidra till större skillnader på sikt. Differentiering
av eleverna har blivit allt vanligare för att hantera elevers olikheter. Eleverna
delas ofta in i olika grupperingar utifrån behov av stöd eller kunskapsnivå.
Detta kan få negativa konsekvenser då lärarnas förväntningar blir lägre i lågpresterande
grupper och elevernas motivation och självkänsla påverkas i negativ riktning.
Ytterligare en faktor som spelar in är hur lärare organiserar arbetet i klassrummet.
Det har blivit allt vanligare med individualisering av arbetet så att ansvaret
förskjuts från läraren till eleven och därmed också från skolan till hemmet (Skolverket,
2009).
fiSChBein • 207