Bildning för alla! - DiVA

ner, såväl som i fortlöpande analysarbete visar att processen kan kantas av en återkommande
upplevelse av att få ta del av en annans utsiktsplats, ”aha – såhär kan
man också se på det”. Narrativ ansats har således även en potential i det att det blir
möjligt att relatera den enskildes upplevelse av sig själv och till andras upplevelser,
vilket i sig kan utgöra ytterligare ett kunskapstillskott.
Forskarrollen inom narrativt inriktad forskning kan sammanfattningsvis betraktas
som en dialektisk kunskapsväg mellan två subjekt där etiska överväganden är
betydelsefulla under hela forskningsprocessen. Analysförfarandet redovisas med så
stor tydlighet att trovärdighet och tillförlitlighet är möjlig för läsaren att bedöma
(Connely & Clandinin, 1990; Randall & Phoenix, 2009).
Avslutande reflektioner
De narrativt inriktade ansatser som här förespråkas har en potential som inte alltid
kommer till sin rätt i den dokumentationsera som är framträdande i internationell
och nationell debatt om evidens och pedagogik med fokus på mätning och produkter.
För att nå kunskap om utbildningsprocesser i specialpedagogisk verksamhet
menar vi att det är centralt att utgå från den ideografiska information som bara de
berörda kan ge oss, i det här fallet studerande, som varit eller är föremål för specialpedagogiska
utbildningsinsatser, samt pedagoger som arbetar inom fältet.
Utbildning i ett rättighetsperspektiv är en fråga om inklusion. Den är själva
kärnan i demokratin och innebär att de som påverkas av beslut har haft möjlighet
att påverka processen (Biesta, 2011). Ett distanserat kontrollinriktat paradigm respektive
ett nära delaktighetsorienterat paradigm, leder förståelsen av lärande- och
undervisningsprocesser i olika riktningar. Inom ett kontrollinriktat paradigm kan
förståelsen innebära en praktik och en retorik som fokuserar bilden av den andres
prestationer baserad på nomotetisk information. Inom ett delaktighetsorienterat
paradigm sätts å andra sidan den enskildes rättigheter, delaktighet och aktivitet
i förgrunden utifrån ideografisk information. Vi har i vår text hävdat att narrativ
forskningsansats möjliggör vägar till att nå en annan(s) utsiktsplats än den egna.
referenser
Ahlberg, K. (2003). Att skapa och transkribera en berättelse – en del av tolkningen.
I: Skott, C. (red.). Berättelsens praktik och teori – narrativ forskning i ett hermeneutiskt
perspektiv. Lund: Studentlitteratur, s. 73-83.
Bengtsson, J. (1999). Med livsvärlden som grund: bidrag till utvecklandet av en livsvärldsfenomenologisk
ansats i pedagogisk forskning. Lund: Studentlitteratur.
Biesta, G. (2000). Om att-vara-med-andra. Pedagogikens svårighet såsom politikens
svårighet. I: Utbildning & Demokrati, 9 (3), s. 71-89.
Biesta, G. (2002). BILDUNG and Modernity: The Future of BILDUNG in a World
of Difference. I: Studies in Philosophy and Education, 21 (4-5), s. 343-352.
Biesta, G. (2011). God utbildning i mätningens tidevarv. Stockholm: Liber.
Buber, M. (1994). Jag och Du. 2 uppl. Ludvika: Dualis Förlag.
Connely, F. M. & Clandinin, D. J. (1990). Stories of Experience and Narrative
Inquiry. I: Educational Researcher, 19 (5), s. 2-14.
Dahlberg, K., Drew, N. & Nyström, M. (2001). Reflective Lifeworld Research. Lund:
Studentlitteratur.
32 • BilDning fÖr AllA!