Bildning för alla! - DiVA

Inkluderande
verksamheter
Möjligheter och hinder
i ett interaktionistiskt perspektiv
Siv fischbein
På väg mot en inkluderande skola? Kort historik
Den obligatoriska folkskolan infördes i Sverige 1842. Detta innebar att alla barn
var skolpliktiga och skulle följa en gemensam läroplan och förväntades gå igenom
skolan på en och samma tid (6 år). Alla barn gick dock inte i folkskolan, barn från
välsituerade familjer började i läroverket och barn med funktionsnedsättningar
var uteslutna. Många barn kunde inte alltid komma till skolan på grund av brist på
kläder eller skor, att de måste hjälpa till hemma, att vädret var för dåligt etc. Skolgången
kunde därför vara ganska sporadisk. Då det gällde barn med funktionsnedsättningar
växte det genom välgörenhetsarbete fram institutioner för till exempel
blinda eller döva barn. Det dröjde dock till mitten av 1900-talet innan vi fick en
obligatorisk skola för barn med utvecklingsstörning.
Kraven på att barn i den obligatoriska skolan skulle följa samma läroplan och gå
igenom skolan på samma tid var uttalade samtidigt som det givetvis fanns en stor
variation i förmågor. Några barn hade svårt att lära sig läsa eller räkna, andra hade
svårt att anpassa sig till de rutiner och ordningsregler som fanns i skolan. Några var
särskilt långsamma och andra snabba så att de fick sitta och vänta. Detta skapade
problem och så småningom började man fundera på hur man skulle komma tillrätta
med den stora variationen. En åtgärd var att införa det som kallades minikurs,
dvs. några barn fick lära sig lite mindre än de övriga. Detta innebar att man förändrade
kraven och sänkte dessa för vissa barn. En annan åtgärd var att barn kunde gå
om samma klass två eller ibland till och med tre gånger. Detta innebar en förändring
av tidsramen så att några fick gå längre tid i skolan. Ingen av dessa åtgärder var
fiSChBein • 197