Bildning för alla! - DiVA

dock särskilt verkningsfulla, barn som fick en minikurs eller fick gå om blev inte
mer motiverade att lära sig det som skolan krävde.
Detta ledde till att man började diskutera exkluderande lösningar. Barn med inlärningssvårigheter
eller beteendeproblem skulle nu överföras till specialundervisning.
Detta skedde från början i särskilda klasser; exempelvis hjälpklasser, läsklasser, synklasser
eller obsklasser. Så småningom växte dock kritiken mot dessa då man fann att
barn med liknande förutsättningar som gått i specialklasser klarade sig sämre än de
som gått kvar i sina ordinarie klasser. Specialklassplaceringen medförde också ofta
att barnen kände sig utpekade, tappade sina kamrater och fick påtagligt sämre självkänsla.
Andra sätt att tackla problemen blev då att barnen gick ifrån sin ordinarie
klass delar av dagen och fick specialundervisning i exempelvis läsning eller räkning i
särskilda kliniker. Särskild undervisningsgrupp, så kallad ”liten grupp” var en annan
åtgärd som ofta blev permanent. En lösning som i dagens skola blir allt vanligare.
Trots detta har det dock blivit alltmer uppenbart att tidiga förebyggande insatser
och inkluderande lösningar med särskilda resurser i den ordinarie klassen både ger
bättre skolresultat och får positiva hälsoeffekter (Gustafsson et al., 2010). I Finland
får cirka 30 % av barnen på lågstadiet specialpedagogiska insatser inom klassens
ram och detta anses vara en bidragande orsak till att finska skolbarn hamnar i topp
då det gäller läsförmåga (Moberg & Savolainen, 2006; Sabel et al., 2010). Jämförelser
med Sverige visar att den skillnad i resultat som finns mellan länderna framför
allt beror på att man i Finland höjer den lågpresterande gruppen. Vi kan således
konstatera att både möjligheter och svårigheter kan uppstå i samspelet mellan elever
och skolan som organisation.
interaktionismens olika uttryck
Interaktion kan översättas med samspel. Den kanske mest kände företrädaren för
ett interaktionistiskt synsätt är George Herbert Mead som myntade begreppet
symbolisk interaktionism. Mead intresserade sig för vad som påverkar individens
utveckling och menar att människan skapar en bild av sig själv i relation till andra
människors uppfattningar – den generaliserade andre. Särskilt viktiga för självuppfattningen
är de personer som individen värderar högt – signifikanta andra. Denna
uppfattning om människans utveckling kan kontrasteras mot en mer biologiskt
inriktad teoribildning där genetiska såväl som biologiska förutsättningar hos individen
bestämmer utvecklingen. Mead polemiserar också mot denna och framhåller
att ”eftersom organismen och omgivningen bestämmer varandra och är ömsesidigt
beroende för sin existens, följer därav att livsprocessen, för att vi skall förstå
den till fullo, måste betraktas med hänsynstagande till deras inbördes förhållande”
(Mead, 1934/1976, s. 105).
Man kan tala om interaktionistiska teorier utifrån ett individperspektiv eller
från ett miljöperspektiv (Björklid & Fischbein, 2011). Utvecklingspsykologiska teoribildningar
såsom Jean Piagets kognitiva teori eller Erik Homburger Eriksons
psykodynamiska teori hör till de förra men också Mead och den sociala inlärningsteorin.
Piaget beskriver barnets utveckling i olika stadier men är noga med
att poängtera att omgivningen måste möta barnet på dess kognitiva nivå för att en
optimal utveckling ska äga rum. Erikson har vidareutvecklat Freuds ursprungliga
psykodynamiska teori till att omfatta hela livscykeln. Här är det dock emotionella
198 • BilDning fÖr AllA!