Bildning för alla! - DiVA

cipen om öppenhet betyder att det som förut var ett objekt observerat av oss istället
blir ett subjekt som framträder för oss. Varken människa, situation eller grupp
reduceras till variabler utan betraktas som en helhet. Att ge röst åt den Andres egen
berättelse om sin liv- och lärandehistoria kan bara ske genom ett möte mellan ett Jag
och ett Du. Varje möte är unikt och varje människa är unik och därmed följer att
”resultaten” också är unika.
I berättelsen kan dels erfarenheter och upplevelser rekonstrueras men också nya
möjliga sätt att berätta om verkligheten produceras genom språkligt fokus på berättarens
upplevelser av sammanhang och mening (Hedegaard Hansen, 2011). Så till
vida ger berättelsen uttryck för meningsskapande som inte är statiskt utan istället
produktivt omskapande över tid.
Det primära syftet med en narrativt inriktad ansats är således att undersöka hur
människor eller grupper av människor, såsom exempelvis yrkesgrupper eller elevgrupper,
förstår och skapar identitet och mening i sina liv (Goodson & Sikes, 2001).
Den narrativa ansatsen grundar sig i en öppenhet inför vad människor, enskilt eller
ibland i grupp, har att berätta, liksom på intresset för och tilliten till deras berättelser.
Ansatsen närmar sig människor, deras erfarenheter och upplevelser utifrån
vad de själva kan och vill dela med sig av.
relation forskare – ansats
Delar av den narrativt inriktade forskningen utgår från en socialkonstruktionistisk
ansats, där handlande, konstruerande och skapande processer betonas. Berättelser
blir här en väg för att få kunskap om synen på människors handlingar och erfarenheter.
Berättelsen i sig ses som en handling, där det finns en avsikt med det som
berättas och att berättandet i sig är en handling (jfr Pérez Prieto, 2007).
Dahlberg, Drew och Nyström (2001) menar att narrativa kvaliteter förbättrar
intervjun genom att bidra till substansen i densamma. Forskaren kan underlätta i
de intervjusituationer där intervjupersonen har svårt att finna orden eller formulera
en så grundlig och mångfacetterad berättelse som möjligt.
Jarvis (1997) diskuterar ett allomfattande värde av ett Ego som bryr sig om den
Andre och att något sådant endast kan uppstå i och genom mänskliga relationer.
Även om berättaren och den som tar emot berättelsen båda ses som konstruktörer
läggs således tyngdvikten vid hur företeelser upplevs av den andre. I detta sammanhang
innebär det hur liv, lärande och undervisning ter sig utifrån en annan
utsiktspunkt än forskarens. Det ställer krav på forskaren att ta den andres budskap
på allvar.
Med hänvisning till Dewey framhåller Wahlström (2010) att människans
förmåga att erfara måste ses som en helhet i personens utveckling som individ där
(inter)subjektivitet formas i kommunikation med andra i processer av reflekterat
lärande. Wahlström diskuterar Bildung med utgångspunkt i begreppet erkännande
som har en demokratisk potential genom att det är en utmaning att möta
och erkänna det som inte är Jag, ett möte med den andre och det som är okänt.
Begreppet Bildung, sett som ett rikt och komplext begrepp och har som sin uppgift
att skapa medvetenhet, en upplevelse av att det enda sätt vi kan leva våra liv är tillsammans
med andra (Biesta, 2002).
30 • BilDning fÖr AllA!