Bildning för alla! - DiVA

(1990) deklaration framhåller Jarvis (1997) att det både handlar om att lära för
att vara i existentiell mening och att lära för att vara tillsammans. Jarvis menar att
utbildning har kommit att bli en instrumentell marknadsvara, något som inte alltid
innebär framåtskridande.
I den aktuella debatten om forskning och praktik i utbildningssammanhang står
evidensbegreppet i centrum. Evaldsson och Nilholm (2009) beskriver den diskussion
som är framträdande och diskuterar vilken relevans utbildningsvetenskaplig
forskning har för praktiken. De ser i skolsammanhang en återgång till positivistisk
psykologisk forskning som efterliknar den medicinska ifråga om att undersöka
huruvida en metod har större effekt än någon annan. I utbildning kan andra frågor
än ett snävt nyttoperspektiv behöva ställas, såsom frågor om kunskapens natur,
forskningens uppgifter och om vem som ska bestämma över skolans verksamhet.
När det gäller kunskapens natur och vem som kan bidra med relevant sådan vill vi
hänföra det till kapitlets ansats, formulerad som att se från en annan(s) utsiktsplats.
Vem kan då ge oss kunskap och vems perspektiv eller position behöver vi som forskare?
Biesta framhåller ”att vi genom berättelser kan föreställa oss den andres position
såsom en position där vi skulle kunna vara” (Biesta, 2000, s. 88). Med hänvisning
till Hannah Arendt framhåller Biesta (ibid., s. 84):
Visiting är därmed inte att se genom någon annans ögon, utan att se med de egna
ögonen från en position som inte är den egna – eller för att vara mer precis, i en berättelse
som skiljer sig mycket från den egna.
För att förstå den komplexitet som präglar svåra lärandesituationer krävs att
forskaren hittar vägar för att lyssna till den det berör och ser till att få ideografisk
information som tillskott till den lagbundna, nomotetiska (Sjödahl, 2001). Till den
nomotetiska informationen kan räknas sådant som vi får veta genom testning och
mätning och manualer för diagnostisering och testning. Här förutsätts att den som
bedömer genom mätinstrument och ett förment objektivt betraktande eller vänligt
neutralt agerande kan få tillgång till generaliserbar kunskap av en mera allmän
karaktär. Ideografisk kunskap däremot är sådan som endast den berörde kan ge,
exempelvis i form av konkreta beskrivningar av händelser och utvecklingsprocesser.
Genom den berörda personens berättelser om situationer och sammanhang förmedlas
en ickefragmentiserad, meningsfull bild.
Berättelser kan således utgöra grund för breddade och fördjupade förståelser
inom en rad olika teman inom det pedagogiska området (såsom exempelvis i Malm,
2003; Hagström, 2010; Svensson, 2011). De studier som ligger till grund för föreliggande
kapitel söker kunskap om specialpedagogiska fenomen genom att lyssna
till den sällan hörda rösten ur ett livsvärldsperspektiv (Bengtsson, 1999; Dahlberg,
Drew & Nyström, 2001). Livsberättelser skulle kunna förstås som ett kunskapsbidrag
inom ett forskningsfält, där kontextspecifika omständigheter kan medföra
att den enskilde har svårt att göra sin röst hörd. Ett sådant kunskapsbidrag kan
exempelvis innebära innehåll i berättelser av elever som beskrivs vara i behov av
särskilt stöd, barn med funktionsnedsättningar eller specialpedagogers och speciallärares
röster om exkluderande undervisningsmiljöer. Det handlar om stämmor
som i något avseende kan vara svåra att hävda i relation till dominerande bilder av
lärande och undervisning.
28 • BilDning fÖr AllA!