Bildning för alla! - DiVA

Mara Westling Allodi (2010) har i en kunskapsöversikt beskrivit likheter och
skillnader mellan pojkar och flickor i lärandesituationer. Tydligt är att pojkar
visar mer externaliserande symptom medan flickor från de tidiga tonåren visar
mer internaliserande symptom. Detta leder också till att pojkar råkar ut för mer
problem i skolan, uppvisar lägre kompetens vid skolstart och ofta får svårigheter
med koncentration, uppmärksamhet och läsning. Detta kan i sin tur innebära mer
konflikter med lärare och kamrater vilket kan påverka deras skolresultat. Dessa
resultat är inte nya och redan på 1980-talet visade Ingemar Emanuelsson och Siv
Fischbein (1986) att pojkar fick sämre betyg i förhållande till sina provresultat
medan det var tvärtom för flickorna. Författarna drog slutsatsen att detta hade att
göra med skolans utformning i relation till skilda mognadsförlopp för pojkar och
flickor. Dessa skillnader har snarare ökat än minskat i den svenska skolan.
Det har i studier av skolmisslyckanden varit vanligt att mäta barnens prestationer
och beteenden. Betydligt ovanligare är det att undersöka vilka faktorer i
skolmiljön som kan bidra till barnens svårigheter. En orsak till detta har varit att
det inte funnits instrument anpassade till svenska förhållanden för att uppskatta
verkan av sådana faktorer. Westling Allodi (2007) har dock utvecklat ett instrument
för att mäta psykosocialt inlärningsklimat som detta uppfattas av svenska
elever. Detta är ett första steg för att kunna studera samspelet mellan barnens
utveckling och den påverkan de utsätts för i klassmiljön. Det ger också möjligheter
att förändra sådant som uppfattas som negativt av eleverna. Lärares ledarskap
är således av avgörande betydelse inte bara för lärande utan också för barnens välbefinnande.
Det finns studier som visar att prestationshets och konkurrens bidrar
till utslagning och psykisk ohälsa för de barn som får svårigheter att klara av kunskapsmålen.
Alltför kraftig betoning av dessa kan påverka det psykosociala klimatet
och lärare måste därför se till att alla barn i gruppen ingår både i en kunskapsgemenskap
och i en social gemenskap. Det handlar om struktur och tydlighet men
också om stimulans och uppmuntran för att även de barn som upplever svårigheter
ska kunna finna sig tillrätta och bevara en god självkänsla. Rädsla för misslyckanden
gör det svårare att lära sig det som förväntas. Lärares kompetens är därför den
enskilt viktigaste faktorn för skolframgång och välbefinnande hos barnen. Positiva
förväntningar blir liksom negativa ofta en självuppfyllande profetia.
Samspel mellan individ och miljö med tonvikt
på organisatoriska och samhälleliga faktorer
Farrell et al. (2005) har studerat huruvida inkludering påverkar elevers skolprestationer.
De fann att ju högre grad av inkludering som skolan uppvisade desto lägre
var medelvärdet vad gäller elevernas studieresultat. Som en förklaring anger man
att skolor med hög grad av inkludering rekryterar mer resurssvaga och lågpresterande
elever. Men, säger författarna, ”schools which are highly inclusive may
also be high performing, and low performing schools may well not be particularly
inclusive” (ibid., s. 139).
En slutsats man drog var att det egentligen inte finns generellt positiva eller
negativa samband mellan inkludering och skolprestationer. Det man såg var att
högpresterande skolor hade strategier för att höja kunskapsnivån för alla – även
för elever i behov av specialpedagogiska insatser. Den undervisning som bedrevs i
fiSChBein • 205