Sverige

100 kris och lärdom
målmedvetet och med säkerhet och auktoritet; en krisledare
uttrycker det som att man är trygg och beslutsam
i lednings arbetet och dirigeringen av operativa
insatser. Det gäller under alla förhållanden kommuner
som drabbats av och hanterat tidigare kris händelser.
Kris hantering stärks av att aktörerna deltagit i sådant
arbete vid tidigare extrema händelser (se vidare nedan).
Kriskommunikation
Kommunikationens betydelse i organisationslivet
accentueras i samband med kris lägen, visar denna studie,
i linje med tidigare känd kunskap. Den stärkta
ställningen för den kommunikativa dimensionen
framträder på flera sätt. För det första tyder allt på att
kris organisationen allmänt uppfattar sig ha en informerande
och kommunicerande uppgift. I kris aktörens
roll ingår här att föra ut information till både medier
och berörda grupper; någon sekret inställning kan
knappast uppdagas, även om enstaka individuella
undantag kan konstateras.
Att kommunikationen får ökad betydelse beror på
flera faktorer, dels en erhållen insikt att en fungerande
krishantering kräver god och tät kontakt med omvärlden
i dess olika skikt, dels att behovet och kravet på
information ökar från denna omvärld. Intervjuade
krisaktörer vittnar, helt efter vad vi kan förvänta oss,
om en kraftig ökad kontakttrafik så snart den extrema
händelsen uppenbarat sig.
Tidigare forskning visar att ett led i kommunikationens
ökade betydelse i krissammanhang är att informationsfunktionen
uppgraderas. Det har bland
annat inneburit att den informations ansvarige placerats
i lednings grupp – och dess utom ibland visat sig
få en ledande position i krisarbetet. Detta kan också
iakttas i samband med de aktuella händelserna. I
vissa kommuner har dock informatören haft en mer
undanskymd roll med enbart producerande uppgift; i
sådana sammanhang har informationsansvaret hamnat
på någon administrativ chefsperson. Vi kan här
samtidigt ana ett problem för en stabsplacerad informatör
att hålla samband med den resterande delen av
informations funktionen, vilket vissa intervjuade understryker
och menar att det måste särskilt beaktas i
krisorganiseringen.
När det gäller organiserandet av informations- och
kommunikationsverksamheten är det därför en påtalad
lärdom i flertalet kommuner att detta arbete bör
lokaliseras till och samlas på ett ställe i direkt anslutning
till lednings-/stabsfunktionen. Det skapar ett mer
rationellt och samman hållet informationsarbete. En
praktisk konkret illustration är att man här monterat
upp en stor skriv- och anslagstavla som både staben
och informatörerna har inom synfält och tillgång till
för att notera inkommande, beslutade och utgående
fakta och uppgifter.
En uppdelning är vanlig mellan informations- och
lednings/stabsfunktionerna, nämligen att den senare
och närmare bestämt stabsledaren (exempelvis räddningschefen)
svarar för press kontakterna, medan den
förra sköter relationen med kommuninvånarna och
andra externa grupper liksom den interna upplysningen.
Att stabsledaren tar sig an presskontakterna beror
också på att medierna i stor utsträckning kräver direktbesked
av beslutsfattarna.
Förutom presskontakterna genomförs kommunikations
arbetet i första hand med webbinformation såväl
internt som externt, dvs. via hemsidor och intranät.
Ofta inrättas en särskild upplysningstjänst eller utvidgas
denna tjänst om den redan finns som ordinarie
funktion – kontakterna med allmänheten kräver hög
telefon- och växelkapacitet och en stark upplysningstjänst
till omfång och kompetens. Traditionella tryckta
kanaler av typ flygblad och anslags affischer utnyttjas
som komplement i lägen där alla invånare behöver
nås. Vid vissa typer av kriser anordnas informationsmöten
och organiseras hem besök, exempelvis i lägen