Sverige

kris och lärdom 29
söksgrupp för pressen inrättas tillsammans med militären
för exempelvis båt- eller helikoptervisningar. En
särskild analysgrupp tillsätts för att ge så goda prognoser
som möjligt. Servicenivån gentemot medierna
bedöms i efterhand ha varit mycket hög.
I mitten av november inrättas en upplysningscentral
(vid räddningstjänsten) för allmänheten, med ett
särskilt telefonnummer och med bemannading från
olika berörda förvaltningar. Man tar emot 100–120
och som mest 150 samtal om dagen. Centralens personal
rapporterar till ledningen om vad människor
har för typ av frågor och besked samt närvarar vid
ledningsmöten och presskonferenser. Här sammanställs
också information för hemsidan och intranätet.
En informativ strategi är att all extern information ska
presenteras inåt i organisationen på intranätet.
Hemsidan blir en viktig informationskanal gentemot
omvärlden. 4 000 besök noteras dagligen i genomsnitt.
Här får besökarna inte bara lägesrapporter
utan också råd och tips om hur de, exempelvis som
husägare, ska förfara. Särskilda uppsökande insatser
sker dessutom bland annat genom hembesök gentemot
drabbade hushåll (Arkel & Bennulf 2001; Ohlsson
2001).
Arvika hade tidigare (1998) upplevt en krishändelse
av ett helt annat slag, en socialt relaterad kris.
Det gällde mordet på en fyraårig pojke som senare,
efter tolv veckors polisarbete, visade sig ha utförts av
två andra, något äldre barn. Händelsen blir mycket
uppmärksammad i medierna och orsakar stor förstämning
på orten med ett långvarigt psykosocialt
vårdarbete som följd. Beredskapsplanen aktiveras där
räddningstjänsten får stabsroll och där även länsorgan
som PKL, landstingets katastroforgan, involveras (Enander,
Hede & Lajksjö 2005). Senare (2001) drabbas
orten av ytterligare ett mord på ett dagisbarn utfört av
en person som avvikit från psykisk vård.
Borlänge
godstågsolyckor 1998 och 2000
Borlänge har drabbats av två tågolyckor på sin bangård,
i det ena fallet en kollision 1998 och i det andra
fallet en urspårning 2000. I båda fallen handlar det
om godståg med farligt gods, salpetersyra som gav
nitrös gasbildning respektive gasol. Stations området
och riksvägarna i närheten spärras av i båda fallen
och i det senare fallet evakueras de närboende under
saneringsarbetet. Den första olyckan tar ett dygn att
sanera, den andra en vecka. Räddnings tjänsten är
huvudaktör vid båda tillfällena genom olyckans art.
Tur i oturen är att tankvagnarna håller sig intakta;
betydligt värre krisscenarier skulle ha uppstått om de
brutits sönder.
Vid den första olyckan kunde i efterhand flera
kommunikationsproblem noteras. Ett VMA som
räddningsledaren begär når inte lokalradion på rätt
sätt och blir aldrig utsänt som sådant; samtidigt går
dock radion (Sveriges Radio Dalarna) ut med ett meddelande
om olyckan där alla i närheten uppmanas
stanna inomhus. Kontakten brister mellan räddningsledningen
och SOS Alarm, vilket medför att larmcentralen
inte kan ge behövliga upplysningar. Trycket på
detta organ blir mycket stort.
I mediekontakterna uppstår flera problem. En
presskonferens utlyses till två timmar efter olyckan,
men medierna söker snabbt egen information på
olycksplatsen. Förste man på plats, en direktsändande
radioreporter, förmenas till en början kontakt med
räddningsansvariga, vilket senare förklaras med att
informationsbefäl saknas. Det faktum att information
sprids från två staber, från såväl räddnings ledningen
som en bakre stab, visade sig dessutom vara problematiskt
(Nord 1998).
Flera av dessa brister har reducerats vid den andra
olyckan, däribland medie relationerna. Här är kommunen
samtidigt involverad i större grad genom hän-