Sverige

kris och lärdom 21
rade. Men ”the systemic vulnerability of our modern
complex world” har knäckt denna bild:
There is no isolation, no boundary anymore, be it between
disciplines, places, times, activities. Each and every turbulence
can swiftly mutate into a worldwide hurricane. And the
challenges brutally mix: ignorance, total surprise, instant
domino effects, organisational over-complexity, policy
”black holes”. /…/ Today, vital networks are the skeleton
and the nerves of our complex societies – and at the same
time key sources of destabilisation potentialities (lagadec
& rosenthal 2003:97).
Vi befinner oss sålunda i ett paradigmskifte, med
’nine-eleven’ som epokgräns, konkluderar flera krisforskare
(se t.ex. Lagadec 2006 och Boin, m.fl. 2005).
Institutioner och krisaktörer står inför en rad utmaningar
mot bakgrund av denna alltmer komplexa och
osäkra värld sett i ett risk- och krisperspektiv, fortsätter
Lagadec. Bland dessa problem nämner han brist
på sammanhang där helt nya typer av kriser uppstår
på nya grunder, brist på kunskap samt överlastad och
oändlig information. De nya ut maningarna måste
samtidigt pareras med de ’gamla’ erfarenheterna, även
om det inte håller att bara titta bakåt för ledning i
krishantering (Lagadec 2006).
Ett framträdande tema i dagens krisforskning gäller
den lokala-globala aspekten. Perspektivet har skiftat
från att se kriser som lokala fenomen till att vara
globala fenomen eller snarare just lokala-globala fenomen.
Tesen om det globala lokalsamhället (McLuhan)
har därmed större bärkraft än någonsin tidigare.
Flera kriser har sålunda startat på en plats, fått global
spridning för att ’landa’ lokalt och ge lokala effekter
och konsekvenser, av typ Tjernobyl för 20 år sedan,
flodvågskatastrofen i Sydostasien 2004/05 och den så
kallade fågelinfluensan 2005, i en transformering lokalt-globalt-lokalt.
”En global händelse är inte global
förrän den har betydelse lokalt” (Nohrstedt 2006:6).
Men samtidigt har många kriser varit enbart lokala
och många kriser kommer även i fort sättningen
att vara i huvudsak lokala, även om de blir kända på
riksplanet genom medierna. De drabbar ett lokalsamhälle
men kan ibland inträffa på flera platser på samma
gång. De två krishändelser som är aktuella i denna
studie representerar båda formerna: en har tydlig lokal-global-lokal
karaktär, medan den andra är enbart
lokal (och regional) utan att ha någon global eller ens
nationell koppling.
En jämförelse med (forskning om) kriskommunikation
på nationell och vidare på internationell nivå
är därför av intresse i denna studie, även om dessa
nivåer inte primärt studeras. De lokala erfarenheterna
kan på så sätt ställas i relation till nationella lärdomar.
Frågan är vilka kommunikativa villkor och problem
som framträder eller inte visar sig i den lokala kriskommunikationen
jämfört med läget på övergripande
nivå. En fråga är härvidlag om problemen ökar ju mer
global krishändelsen är eller, motsatt, om problemen
har mindre kaliber om händelsen är av lokal natur.
Studieobjekt med
historiskt perspektiv
Hur mycket myndigheterna tagit tillvara erfarenheterna
och lärdomar av en krishändelse är en viktig
fråga för varje studie av institutioners hantering av
olyckor och krissituationer. Flera av de större krishändelserna
under senaste decenniet i vårt land har givit
viktiga lärdomar för såväl inblandade aktörer som
andra myndigheter.
Flodvågskatastrofen under jul och nyår 2004/2005
innebar, förutom skador i de direkt drabbade länderna,
en omfattande krishantering på svensk mark
genom att en stor grupp svenskar omkom eller skadades
i samband med tsunamin. Denna händelse kan
förväntas ha likheter med Estoniahaveriet när det gäller
krishanteringsformer. Den kraftiga stormen i Syd-