Sverige

kris och lärdom 93
Interorganisatorisk kommunikation
Lokal krishantering innebär samverkan mellan flera
organ där kommunen (konkretiserad i kommunledning
eller räddningstjänsten) har huvudrollen i de
flesta fall. Det rör sig om såväl offentliga som privata
och ideella organ, och bland de offentliga myndigheterna
på flera nivåer. Denna samverkan består
och byggs upp av kommunikation, en kommunikation
som enligt respondenterna i studien måste kalibreras
så att man förstår och tolkar varandra på ett
gemensamt sätt och så att missuppfattningar undviks.
”Kommunikationen mellan myndig heterna är ju otroligt
viktig, det var ju /i vårt fall/ oerhört väsentligt att
vi och polisen och försvaret pratade samma språk och
delade upp uppgifterna oss emellan”, säger exempelvis
Kävlinges kommunchef på tal om lärdomar från
tågurspårningen med ammoniakvagnar.
En väl fungerande interorganisatorisk kommunikation
etableras knappast på stående fot när en krishändelse
väl inträffat. Man måste, deklarerar ett antal
intervjuade krisaktörer, lära känna varandra i förväg
och kontaktvägarna och de kommunikativa systemen
måste underhållas ”i fredstid” och prövas genom
bland annat övningar.
Kravet på ”kommunikativitet” gäller även inom
själva ledningsarbetet. Krishantering består som redan
påpekats till stor del av kommunikation. De intag
av uppgifter och upplysningar, de rådplägningar som
sker inom staben/ledningsgruppen, de direktiv som
ges till operativa aktörer, de beslut som formuleras
och den information som sprids internt och externt
– allt handlar om kommunikation. Även om många
respondenter i denna studie inte i första hand tänker
på denna typ när det gäller ämnet kommunikation
så reflekterar några om just kontakter och relationer
inom ledningsfunktionen. Med risk att upprepa
plattityder resonerar man om betydelsen av att ”tala
samma språk” i detta arbete, både på tankeplanet och
uttrycksmässigt. Begrepp och termer måste ha samma
innebörd så att ordergivningen blir klar och koncis.
Frågan upplevs som särskilt relevant där lednings- och
stabsgrupperna består av såväl politiker, räddningsoch
teknik personal som representanter från utomstående
grupper. Behovet av att ordna väl fungerande input-
och outputkanaler för information till och från
krisledningen har diskuterats ovan.
Intern kommunikation
Att den interna informationen lätt blir eftersatt är ett
av de problem som forskningen redovisar som mest
framträdande och genomgående i studierna av kommunikationen
vid inträffade kris händelser de gångna
åren. Den redovisade lärdomen från fältet i denna studie
är för det första att man i många fall försummat
eller med en krassare ordvändning glömt eller missat
den interna informationen. ”Vi har fått mycket kritik
för att informationen varit dålig – vi orkade nog inte
med den”, säger en informatör inblandad i stormhändelsen
2005. Orsaken står att finna i och förklaras
med att den externa informationen, särskilt presskontakterna,
tagit alla resurser i anspråk, men också att
man föreställt sig att personalen sökt egen information
på hemsidan och i medierna.
Vad som inte fungerade bra var internt. Växeln var missnöjd
med oss, skällde på oss som bandhundar när vi bara sprang
förbi – vi jobbade dygnet runt // Jag tyckte ju att ”allt
finns på webben”, men de ville ha muntliga överlämningar,
för de hade en enorm anhopning med frågor (informatör,
smålandskommun).
Den andra lärdomen är reflektionen kring detta förbiseende
– att man mycket medvetet måste se till att
det skapas en god intern information i krislägen. Dels
behöver personalen läges- och åtgärds information för
att kunna utföra sina uppgifter i sådana situationer,
dels fungerar de anställda själva som informationsgi-