Sverige

34 kris och lärdom
bara till överlevande passagerare utan också till den
räddnings- och kustbevakningspersonal som deltar i
räddningsoperationen.
När det gäller kommunikativa aspekter diskuteras
flera frågor i de utredningar och studier som gjorts
med anledning av färjebranden. Både den externa och
interna kommunikationen anses ha uppvisat vissa
brister. I det första fallet gäller det upplägget av den
externa informationen, däribland frågan om vilka
som bör svara för den. Den rekommendation som ges
är att de operativa cheferna bör medverka vid presskonferenser,
men det får inte ske till priset av att kompetensen
försvagas i själva krisarbetet (RPS/Rikspolisstyrelsen
1990; Socialstyrelsen 1993a; Jonasson, Sondén
& Stefenson 1994).
spårvagnsolyckan 1992
År 1992 skenar ett spårvagnssätt utefter en starkt
sluttande gata i centrala Göteborg, kolliderar med ett
dussintal bilar, spårar ur och rammar en hållplats på
Vasaplatsen med väntande passagerare för att slutligen
stoppa mot en husvägg. Ursprunglig orsak är att
bromssystemet kopplats ur manuellt för att rangera
tåget ur en strömlös zon. Brand uppstår i ett par av
bilarna. Katastrof larm utlöses. Räddnings insatsen
genomförs snabbt genom ett stort antal ambulanser
och närhet till sjukhusen. Olyckan resulterar i 13
omkomna personer och 23 allvarligt skadade (Statens
haveri kommission 1992; Socialstyrelsen 1993b).
De två spårtrafikolyckorna är intensiva krishändelser
med kortvarigt förlopp och efterspel. Här saknas
i stor utsträckning rapporter om de kommunikativa
aspekterna (förutom när det gäller press informationen
i Lerum), men vi kan utgå från att information till allmänheten
vid dylika händelser huvudsakligen sprids
via nyhetsmedierna, utifrån uppgifts lämning från
ansvariga myndigheter till medierna på plats och senare
eventuellt genom uppföljande pressmöten. I samband
med studien av festlokalsbranden (se nedan)
framkommer i intervjuer med operativa aktörer att
man vid spårvagnsolyckan lärde sig mycket om hur
eventuell pressinformation på plats bör utformas.
snöoväder 1995
Den 16–19 november 1995 drabbas stora delar av
Götaland och även sydöstra Svealand av ett mycket
kraftigt snöoväder. Snövädret utsätter särskilt Göteborg
för en allvarlig samhällsstörning. Under natten
och morgonen den 17 november faller stora mängder
snö i kraftig vind. Väg trafiken lamslås och kollektivtrafiken
ställs in. Senare upphör även tågtrafiken och
Landvetters flyg plats stängs. Göteborgsområdets
centrala krisledning sammankallas. Man beslutar att
hålla kommunens daghem och skolor stängda. Vissa
delar av Göteborg blir utan elström. De stora vägarna
röjs under det första dygnet, men först efter ett par
dygn fungerar kollektiv trafiken fullt ut.
Information sker genom främst etermedierna som
snabbt får i gång sitt nyhetsarbete. Under de tidiga
morgontimmarna uppmanas göteborgarna återkommande
i radions P3 och P4 att stanna hemma, senare
även via TV2 och TV4, efter nära kontakter mellan
krisledningen och redaktionerna. Beslut tas också om
att sända ut ett VMA med sammalydande budskap.
En presskonferens genomförs på eftermiddagen där
krisledningen summerar läget och gjorda insatser.
Vid det laget har dock snöfallet upphört och informationsinsatserna
med anledning av ovädret kan avslutas
(Malmström & Weibull 1995).
branden i festlokalen 1998
Natten mot allhelgonahelgen 1998 drabbas Göteborg
av en av de värsta lokala samhällskriserna i modern
tid, sett till antalet omkomna personer. 63 ungdomar
bränns inne i en brand i en festlokal på Hisingen, orsakad
av några pojkar som blivit nekade tillträde till festen
varvid de tände ett bål i källaren som snabbt spred
sig och skapade rök och brand i hela lokalen. Branden