Sverige

104 kris och lärdom
talet av de lokala händelserna – med enbart lokal eller
regional utbredning – kan däremot knappast sägas ha
varit av samma problematiska slag. Även om några av
dem varit sammansatta, som att de sträckte sig över
många samhälls sektorer och innebar omfattande hanteringsinsatser,
så har de inte skapat tyngre konflikter
eller andra allvarliga problem. Såtillvida kan tesen om
förhöjd problematik vid en extrem händelse med internationell/global
karaktär bekräftas.
Den politiska dimensionen kan antas bli mer uppgraderad
ju mer nationell och särskilt ju mer internationell
krisföreteelsen är. På lokal nivå är politikoch
policyuttrycken begränsade, särskilt ideologiskt
men även i betydelsen (diskussion om) inriktningsbeslut
etc. Den politiska sfären införlivar sig i den operativa
sfären och tar på sig en roll som krishanterare.
Den holländska forskningens uppfattning att kriser är
starkt politiska fenomen går knappast att känna igen
när det gäller de här undersökta lokala krishändelserna,
med nyanseringen att politiker just är mer eller
mindre praktiskt involverade i krisarbetet och kriskommunikationen.
Förtroendet för politik och myndigheter på lokal
nivå har knappast skadats av skötseln av de inträffade
händelserna. Snarare finns i denna studie tecken på att
detta förtroende i ett antal fall gått stärkt ur krishändelserna,
även om detta inte undersökts specifikt. Det
ligger i linje med det ökade förtroendet för politiker i
vårt land som uppmätts efter 11 september-attentaten
(Holmberg & Weibull 2003), där politiken kan tolkas
ha hanterat händelsen på ett godtagbart sätt. Undantag
från ökat förtroende kan emellertid noteras, med
exemplet Tjernobyl i början av den undersökta perioden
och mordet på ett dagisbarn under senare delen
av perioden (liksom regeringens tsunamihantering på
riksnivå). Tydliga undantag på lokal nivå kan också
konstateras för några företag med samhällsuppgifter,
enkannerligen el- och teleföretagen i samband med januaristormen.
Som avrundning av den internationella utblicken
kan sägas att Sverige i sekler varit förskonat från verkligt
svåra kriser och saknar den djupa krishanteringshistoria
som man exempelvis har med sig på brittisk
mark från kriget och dess bombförstörelse. På svensk
mark och i det svenska lokalsamhället existerar samtidigt
en kultur av att kunna organisera sig kring olika
uppgifter, vilket bidragit till god förmåga att etablera
ett fungerande krisarbete.
Erfarenheter och lärdomar
Erfarenhet har stor betydelse för en fungerande krishantering
och kriskommunikation. En genomgående
mening hos intervjuade krisaktörer i denna studie är
att de och deras myndigheter erhållit en rad kunskaper
av/från tidigare krisarbete som givit värdefulla erfarenheter
och lärdomar som påverkat formerna för och
förmågan till krisarbete vid de olika kris tillfällena.
Tre typer av lärande identifieras av Boin, m.fl.
(2005), nämligen det erfarenhets-, förklarings- och
kompetensbaserade lärandet. Den första typen betyder
eget tidigare krisarbete. Den andra handlar om kritisk
vetenskapsbaserad utvärdering av crisis auditors. Den
tredje typen handlar om kompetens som grund för att
skapa nya sätt att hantera nya kriser. Hanteringen av
gamla och nya krisfall i denna studie bygger i huvudsak
på erfarenhetsbaserat lärande i kombination med
kompetens inriktat lärande. Den andra typen med särskilda
krisanalytiker existerar knappast hos svenska
lokala myndigheter.
Utifrån de här studerade fallen erhålls erfarenhet
och lärdom av krisarbete främst på två sätt, genom
övningar och genom att man har arbetat med sådana
krisfrågor vid tidigare extrema händelser. Till detta
kommer kunskaper som införskaffats genom att ta
del av utvärderingar och forsknings studier av andra
händelser, genom studiebesök och genom deltagande i
kurser på krisområdet etc.