Sverige

kris och lärdom 83
tilltänkta centrala krisaktörer ett plånboksinlägg med
de viktigaste telefon numren och kontakt adresserna.
Just aktualiteten hos listorna är viktigt: ”Vi jagade
fel folk ibland” i samband med januaristormen, säger
en länsstyrelserepresentant. Att bara ha listan inlagd i
mobiltelefonen är riskabelt då laddningen kan ta slut,
tillägger en erfaren räddningsledare. Listan bör innehålla
såväl personer på ledningsnivå som ansvariga
för olika verksamheter av typ vattenverk och maskincentraler.
”Står man där klockan tre på natten är det
inte helt fel att kunna få fram en buss eller en terrängbil
/från försvaret/”, kommenterar en enhetschef i
Gävle med tågolyckor och en snöstorm i minne. Tilläggas
kan i detta sammanhang att i några kommuner
har man haft tillgång till egna terrängbilar och även
bandvagnar, vilket högeligen prisats av de operativa
funktionärerna.
För att återgå till de konkreta rekommendationerna
så gäller det för det tredje att från början föra dagbok
över händelse utveckling, beslut och åtgärder. Mobiltelefonen
är ett centralt verktyg, men flera krisaktörer
pekar som sagt på mobiltelefonins känslighet, varför
man bör förbereda alternativa kontaktvägar. Januaristormen
2005 visar tydligt denna känslighet då denna
teknik slogs ut på grund av elavbrotten. De praktiska
råden kan sammanfattas med att ”Man behöver /initialt/
skrivblock, telefon och lista /på folk/” (Kanslichef,
Borlänge).
Utvärdering och efteranalys
Efter de flesta krissituationer skrivs normalt någon
typ av utvärdering i betydelsen rapport om händelsens
förlopp och hur den hanterades, riktad internt
till kommunala församlingar och i vissa fall externt
till centrala myndigheter som Krisberedskapsmyndigheten.
I de aktuella fallen dokumenterades krisarbetet
relativt fylligt i dessa externa rapporter. Sådana utvärderingar
anges också ha till syfte att bedöma effektiviteten
av ett krisarbete: ”Utvärderingar är ju viktigt,
man vill till exempel kunna jämföra kommunerna och
skaffa jämförelsetal”, kommenterar en stabsmedarbetare.
Utvärderingar i betydelsen genom arbetad analys
av krisarbetet förefaller utifrån gjorda intervjuer
vara mer sällsynta. Några intervju personer medger att
sådana analyser saknas för de krishändelser som de
varit involverade i, men menar att det är något man
borde ha genomfört:
Man kan alltid fundera på att vi inte gjort några utvärderingar
av effekten, om det var bra eller dåligt. Det är
mer så att om folk inte skällt på oss så har vi sagt att
det var bra. Någon objektiv analys om vi gjorde tillräckligt
eller rätt eller fel har vi inte gjort. Där borde man kanske
rannsaka sig själv mer // I de här lägena handlar det om
att kommunens trovärdig het sätts på spel och det gäller att
leva upp och klara av det här på ett bra sätt (krisaktör,
smålandskommun).
En räddningschef diskuterar vidare om behovet av
analys av tänkbara följder av en krishändelse, krisen
efter krisen. När det gällde januaristormen planerades
således extra beredskap för eventuella bränder i
ouppröjda skogar om sommaren skulle bli torr. Men
på ett annat område missade man krisen efter krisen.
Stormen resulterade i att en del skogsägare som förlorat
sitt livsverk hamnade i djup personlig kris. ”Man
skulle ha tänkt ännu längre /än vad som skedde/ i
fråga om kristeamens arbete”, resonerar en stabsledare.
Övningar
En ständigt upprepad slutsats och rekommendation i
forskning och den tillämpade litteraturen om krishantering
är att öva krissituationer regelbundet. Tester
och övningar är, återigen, en av de viktigaste lärdomarna
när krisaktörerna i studien ska sammanfatta
sina erfarenheter. Flertalet undersökta kommuner
uppger sig ha haft övningar, men tätheten – hur ofta