Sverige

78 kris och lärdom
Som en slutsats när det gäller organisation resonerar
en kommundirektör om att det är tur att det finns
en kommunal apparat att ha tillgång till, med dess
resurser inom ett brett verksamhets spektrum, för att
hantera lokala krishändelser.
Ledningsgrupp
Kommunerna använder olika terminologi för sin krishanteringsfunktion
– ledningsgrupp respektive stab
– vilket samtidigt pekar mot två något olika sätt att
formera sig. En lednings grupp indikerar en församling
med delar av den politiska kommunledningen, centrala
tjänstemän och förvaltningschefer samt informatör(er).
En stab indikerar en mer exekutiv instans som leds av
en huvudaktör (ofta räddningschefen) med utplockade
interna och externa operativa ledare. I ett flertal fall vid
de aktuella händelserna har också kommunens politiska
huvudperson deltagit i stabsarbetet
En ledningsgrupp samlas i kommunhuset medan
det visat sig att staber vanligen varit lokaliserade till
räddningstjänsten. På de platser där man placerat staben
vid just räddnings tjänsten, och där man tidigare
varit indragen i en mer påtaglig krishändelse, uppfattas
detta som den bästa lösningen – i räddningsmiljön
finns det ”en kultur av operativt arbete”. Räddningschefer
uppfattas i många fall av andra aktörer som
utmärkta krisledare, då de är vana att operera i akuta
situationer.
Ledningsgruppen/staben bör, för att sammanfatta
synen på ledningsfunktionen, bestå av ett begränsat
sammansvetsat ”gäng” (genom tidigare krisarbete
och/eller övningar) med stark handlings- och operationskapacitet,
korta besluts processer och förmåga att
snabbt kommunicera om sina aktiviteter. Precis som
krisplanen bör gruppsammansättningen vara flexibel
så att krissituationen och kristypen styr vilka specialister
som kallas in till tjänstgöring.
Under alla förhållanden bör ledningsarbetet i en
kris vara samlat till en grupp. ”Det går inte att sitta
med en ledning nere i kommunhuset, en på socialen,
en på ett presscentrum någon annanstans och vi här /
på stationen/”, säger en räddningschef. En kommun
i denna studie (Växjö) har två utsedda stabsgrupper
som arbetar växelvis och avlöser varandra för att man
ska vara uthållig vid längre krislägen. I ett par fall där
staben leds av räddningschef tillämpas systemet att
kalla in stabspersonal från räddningstjänster i andra
distrikt som avlösning.
Uthållighet är en annan påpekad aspekt att tänka
på i krisplaneringen. För god uthållighet vid längre
och intensiva kriser behövs ett upplägg där personalen
får avlösning av ersättare som ”sparats” till senare
tjänstgöring, både på ledningsnivå och operativ nivå.
Dubbel personal uppsättning i åtminstone staben är
nödvändigt, anser några intervjuade. ”En jätteviktig
funktion i krisberedskaps planeringen är personalfunktionen
och uthållighet. Det lyckades vi med också /vid
översvämningarna 2004” (Räddningschef, Värnamo).
Det fungerar inte med att några eldsjälar jobbar flera
dygn utan ersättare, tillägger en annan krisaktör och
en tredje aktör kommenterar att kravet på uthållighet
i dennes kommun var bekant från papperet, men det
var först i och med den akuta händelsen (januaristormen)
som man förstod detta i praktiken.
Krisnämnd
En särskild organisatorisk fråga gäller om man ska
inrätta krisledningsnämnd eller verka genom det ordinarie
systemet även i krislägen. Ett allmän giltigt svar
är att det givetvis beror på situationen och omfattningen
av den enskilda krishändelsen. I de undersökta
kommunerna uttrycks skiftande uppfattningar, men de
skeptiska rösterna till inrättandet av en sådan nämnd
över väger. Argumenten står emot varandra. Vissa röster
menar att en kris lednings nämnd ger en smidigare
beslutsordning med kortare beslutsvägar och en krishantering
där det är enklare att dirigera det konkreta
kris arbetet. Andra har en motsatt syn, att en sådan