Sverige

kris och lärdom 57
på Landvetters flygplats när tsunamidrabbade börjar
anlända hem. Sjukhus som förväntas ta emot skadade
resenärer aktiverar också stödverksamhet.
För att ta ett exempel – stadsdelen Centrum – så
öppnar man där en samtalsjour genom Posom-gruppen
som är tillgänglig dygnet runt. När listorna över
drabbade successivt kommer ringer man upp dem som
tillhörde stadsdelen för att informera om vilken hjälp
som erbjuds. Tre grupper fokuseras när man analyserar
behovet av stöd – förutom stadsdelens invånare i
allmän het gäller det givetvis dem som drabbats direkt
av händelsen men man försöker också få grepp om
det bland dessa finns skolelever och egen kommunal
personal. Inför skol starten planeras och genomförs
särskilda stödaktiviteter för drabbade elever.
Den kapacitet för stödinsatser som initierades i
stadsdelarna blev dock bara utnyttjad i mindre grad.
”Vi kunde snabbt se att vi inte behövde den, men den
fanns i beredskap – vi trodde nog på fler förfrågningar
men det kom inte så många” (Informatör, stadskansliet).
Information om stödverksamheten med uppgifter
om telefonnummer och lokalisering sprids på måndagen
via hemsidan, annonsering och genom pressmeddelande.
En press konferens hålls efter ett par dagar,
ytterligare en efter två veckor. ”Presskonferensen är
ett sätt att hålla ihop och ge samma information, och
att det är den information som gäller”, menar informatören,
men problemet var att man fortfarande efter
två veckor saknade exakta uppgifter om skadeläget:
Vi hade ju ingenting att säga i början, vi kunde inte ens
svara på hur många som var döda, ett tag var det 100
döda /i Göteborg/ från säkra källor, och det blev ett mantra.
Det blev stor frustration i medierna, som ökade i takt
med att vi inte kunde säga något (Informatör).
Efter drygt två månader, i mitten av mars, samordnas
stadsdelarnas stödinsatser. Ett antal åter kommande
möten anordnas, uppdelade på de som drabbats
själva och de an höriga utifrån tanken att besökarna
hade olika behov. Mötes verksamheten samordnas
med Svenska kyrkan, frivillig organisationer, anhörigföreningar
och en självhjälpsgrupp. En särskild samordningsgrupp
inrättas mellan dessa olika intressenter,
en samverkan som fortsatt att fungera efter krisperioden.
Senare, under sommaren och hösten, arrangeras
ytterligare några öppna hus i församlings hemmet i
Majorna tillsammans med kyrkan med bland annat
bild visning och föreläsningar om praktisk krishantering.
Krishantering Smålandskommunerna
I de undersökta kommunerna i Småland är krisarbetet
i samband med tsunamin likartat. Genom gående
aktiveras Posom-gruppen, med undantag av den
minsta kommunen (utan några drabbade invånare),
där gruppen enbart ställs ”i stand-by-läge”. I ett par
kommuner startas ett kris lednings- och stabsarbete,
men denna verksamhet kommer att ligga på en förhållandevis
måttlig nivå, då man på de flesta håll efter
ett par dagar inser att orten och bygden enbart drabbats
i mindre grad, med som högst några omkomna.
Information om vad som hänt i Sydostasien når de
lokala och regionala kris aktörerna via mediernas rapportering,
med början under annandagen (26 december).
Informationschefen på länsstyrelsen i Kronobergs
län, som för dagen är vakthavande, nås exempelvis av
ett flashtelegram och kontaktar försvars direktören,
men de ser ingen anledning att agera direkt. Det är
först under måndagen som medierapporteringen genom
främst tv ger insikt om att det inträffade kan ha
konsekvenser för den egna domänen. Samtidigt upplever
man brist på information och besked från det nationella
planet, man ”fick ingen som helst väg ledning
från några centrala myndigheter”, enligt en av krisaktörerna.
Initiativ att sätta i gång den psykosociala verksamheten
tas i flertalet fall av social tjänsten eller Posom-