Sverige

kris och lärdom 85
En lärdom är det oförutsägbara i vad som ska hända. Vi
hade haft övningar, men inte för det här /Estonia/! Det
hade vi inte kunnat föreställa oss i vår vildaste fantasi. Men
när allvaret kom så blev vi ett sammansvetsat gäng och vi
hittade en modell som fungerade med till exempel täta och
korta /lednings/möten (förvaltningschef, lindesberg).
Det är tur att vi övar i kommunerna, det gör att vi ganska
snabbt kommer i gång. Så när vi trycker på knappen har vi
en organisation, som faktiskt är i gång på kort tid // När
man övar så lär man sig vilka roller man har och att man
håller på sina roller, att det finns beslutsbefogenheter, att
någon vågar ta beslut (informationschef, växjö).
Erfarenheter av kriskommunikation
Information och kommunikation är en central aspekt
av ett krisarbete. Det är en genomgående uppfattning
och erfarenhet inom den grupp krisledare som intervjuats
i denna studie. ”Man kan inte nog betona vikten
av information // Det tar nästan lika mycket kraft
och energi som själva hanteringen av händelsen”,
säger en kommunchef. En räddningschef instämmer
med att ”Kris kommunikation är ett av grundfundamenten
för att lyckas /med ett krisarbete/”. För den
(inhyrde) informationssamordnaren vid översvämningen
i Arvika 2000 är denna betoning på information
en av de viktigaste erfaren heterna av krisarbetet
kring denna händelse:
Från alla delar av kommunen insåg man att information
var en del av arbetet. Alla tänkte information. Oftast brukar
man göra information till en sakfråga vid sidan om,
men här blev det tidigt /så/ att mycket av vårt krisledande
arbete handlade om information – till medier, drabbade,
intresserade, turister, till alla. Det formade attityden kring
arbetet, och det var också en viktig erfarenhet, att man
ser informationen som en integrerad del av ett kris ledningsarbete
(informationsansvarig, arvika, 2000).
Informationsverksamheten vid krissituationer organiseras
någorlunda likartat i kommunerna, men beror
på krisens art (dignitet etc.) och om det handlar om
en tekniskt eller socialt inriktad kris. När det gäller
presskontakterna skiftar ansvaret härvidlag. Vid en
händelse med teknisk karaktär är vanligen räddningschefen
(som stabschef) presstalesman i frågor som
rör själva krisoperationen, medan den politiska topppersonen
uttalar sig i mer övergripande eller värderingsbetonade
frågor. Vid en socialt präglad samhällsstörning
är pressarbetet huvudsakligen lokaliserat
till stads- och kommun huset med toppolitikern som
främsta kontakt med medierna. För övriga delar av
informations arbetet – webb/hemsida, telefontjänst,
annonsering, trycksaksproduktion och personalinformation/intranät
m.m. – svarar informationsenheten
oavsett typ av krishändelse.
En tydlig lärdom och insikt är att allt informationsarbete
bör ske i direkt närhet av krisledningen/krisstaben
samt att den som leder eller ansvarar för informationsarbetet
ingår i denna grupp. Erfarenheten av
att placera ledningsgruppen och informationsgruppen
i angränsande lokaler i Göteborg uppges vara mycket
god, medan det fungerat sämre i flera fall/kommuner
där ledningen varit placerad i ett hus (räddningstjänsten)
och informatörerna suttit kvar i kommunoch
stadshuset. En rad praktiska aspekter – tillgång
på utrymmen och utrustning – gör det dock på vissa
håll svårt att flytta och ”omgruppera” informationsverksamheten
i krislägen. Därför krävs ett smidigt
kontaktsystem mellan krisledningen och informatörerna
där dessa är lokalmässigt åtskilda.
Sammankopplingen av lednings- och informationsfunktionerna
rumsmässigt utgår från behovet av att
skapa smidiga och kortväga kontaktformer i båda
riktningarna. Det handlar exempelvis om så praktiska
arrangemang som att på skrivtavlor snabbt notera
fakta, beslut och svar på frågor från ledningen till dem
som arbetar med hemsidan eller har telefontjänst och