Sverige

72 kris och lärdom
Ljungby använder alla de kanaler som är tänkbara
inklusive hemsidan trots att många hushåll saknar
datorkraft: ”Det stora bekymret var att hitta informationsvägar
eftersom varken hemsida eller telefon
fungerade” (Informatör). Hit hör daglig annonsering
i det lokala bladet de första två veckorna (sedan mer
utglesat), flygblad till alla hushåll med postutdelning
– flygbladen upplyste inte bara om exempelvis värmestugor
och deras öppettider utan informerade också
hur man skyddar sig mot köld, säkrar fastigheten och
ordnar vatten samt varnade för liggande elledningar
och för den farliga fallna skogen. Informationsblad
går även ut till alla utländska stugägare (på hemadressen
via sophämtningens fakturaadresser). Information
sprids även via länsradion, men här finns missnöje
från krishanterarna över att man inte får ut så mycket
information som man önskar. En närradiostation används
dock flitigt.
En viktig kommunikationsform blir de informationsmöten
som arrangeras runt om i bygden, ofta
i lokaler utan elbelysning, med åtta möten per kväll
två gånger i veckan under en månads tid, och med
medverkan av olika konstellationer av politiker och
tjänstemän. Sammanlagt hålls ett 50-tal möten (första
veckan var dock antalet möten begränsat då det helt
enkelt var omöjligt att få tag i lokaler genom telebortfallet).
Mötena har till syfte att informera om läget
och kris arbetet men till en början också att ta reda
på hjälp behov och att mobilisera frivilliga röjningsinsatser.
Senare på sommaren hålls också möten med
de utländska stugägarna med 170 deltagare.
På denna ort hålls enstaka men inga dagliga presskonferenser
och produceras inga press meddelanden.
Å andra sidan är kontakterna intensiva mellan i första
hand räddningschefen och olika medier: ”Vi servade
massmedierna otroligt här uppe /vid räddningsstationen
där staben sitter/, med bilder och folk att prata
med”. Informatören menar dock i efterhand att man
kanske skulle ha haft sådana mer organiserade pressträffar.
Till en början är riksmedierna ljumma, ”de
förstod inte att i konungariket Sverige har vi också en
katastrof – tsunamin tog platsen i medierna”, säger
räddningschefen. Efter ett tag anländer dock riksmedierna
där tv-kanalerna upprättar sändningsplatser i
Ljungby.
När det slutligen gäller den interna informationen
hålls vissa möten och för övrigt är personalen hänvisad
till hemsidan och den information allmänheten
får. På denna punkt anmäls självkritik med att mer
kunde ha gjorts för de anställda, som arbetade under
stor press: ”Många anställda var ju dubbelt drabbade,
först jobbar de häcken av sig här, och sen kommer de
hem och har ingen ström” (Informatör).
Informationsarbetet i Växjö kommun kommer i
gång tidigt på söndags morgonen genom en av informatörerna
(medan informationschefen är instängd
hemmavid). Ett första press meddelande går ut på eftermiddagen
följt av en andra release på kvällen. Den
handlar bland annat om att man i Växjö beslutar hålla
alla skolor öppna oavsett om de har el eller inte. Senare
handlar informationen exempelvis om värmestugor,
hur hemtjänsten fungerar, var drabbade hushåll kan
hämta vatten och hur man vid behov kan få tillfällig
logi. ”Vi hittade en struktur i informationen, med
/läns/radion som bas, som kompletterades med flygblad,
med affischer och dagliga annonser i tidningen”
(Informatör). Dessutom gör man en överenskommelse
med den kommersiella radion om jinglar med information.
Även närradion utnyttjas. Telefontrafiken är
periodvis mycket intensiv från allmänheten.
När det gäller länsradion (Radio Kronoberg) får
kommunen ett erbjudande på söndags kvällen att från
måndagen få sändningsutrymme för att ge information,
ett erbjudande som (se ovan) flyttas över till och
verkställs genom länsstyrelsen och dess informationschef: