Sverige

96 kris och lärdom
6. slutsatser och slutord
VILKEN BETYDELSE HAR TIDIGARE erfarenheter för myndigheters
och andra organisationers krisarbete Vilka
typer av erfarenheter och lärdomar om kriskommunikation
har utvunnits under senare år på lokal och
regional nivå Det är huvud frågor i denna studie.
Denna studie är inriktad på lokala och regionala
myndigheters och deras krisfunktionärers erfarenheter
av kris kommunikation i samband med extrema händelser
eller allvarliga samhälls störningar med en annan
term. Krisarbetet vid de två aktuella krishändelserna,
flodvågs katastrofen och januaristormen under
jul- och nyårshelgen 2004/2005, ställs i relation till
hur man hanterat de tidigare krishändelser som drabbat
orten och bygden. Kommunikation är en väsentlig
del av hanteringen av en krishändelse och handlar till
sitt innehåll om denna hantering, varför dessa fenomen
hålls samman i studien.
Kriskommunikation står i detta sammanhang för
den kommunikation som lokala organ är inbegripen
i vid en extrem händelse. Det kräver en definition av
vad som är en sådan lokal händelse. Enligt en etablerad
definition är det en händelse, begränsad i tid och
rum, där en plats eller bygd drabbas av en allvarlig
störning med förluster av olika slag och där social
struktur och centrala funktioner skadas (Dynes 1970).
I de flesta fall består de av natur betingade händelser
eller tekniskt inriktade (olycks)händelser. I dag ifrågasätter
forskare be gränsningen till tid och rum med
tanke på den globala karaktären av vissa krishändelser
och med tanke på de åter kommande och långtidsverkande
kris förhållanden som ibland visat sig uppstå.
Senare tids forskning vill också vidga krisbegreppet
till nya typer av störningar som ekonomiska sammanbrott
och ekologisk förödelse (se Quarantelli 2005).
Forskare med lokala kriser som intresse menar dessutom
att på denna nivå inbegriper en kris ”any event or
process that significantly disrupted local daily life and
which jeopardized the future”, exempelvis utflyttning
och fortgående utarmning av de lokala natur- och livsbetingelserna
(Buckle 2005:190).
Studien utgår från ett antal historiska akuta och
temporära händelser i linje med en mer klassisk definition,
med den nyanseringen att själva krishändelsen
kan ligga utanför och ibland långt utanför det lokala
rummet. För praktiskt taget alla dessa händelser kan
en början och ett slut anges, i form av att en händelse
inträffat och orsakat ett krisarbete som avslutats vid
en bestämd tidpunkt.
De flesta krishändelserna i studien kan, med 't Hart
och Boins (2001) typologi, därmed kallas fast burning
då de både börjat och slutat med hastigt förlopp.
Några kan betecknas som slow-burning, långsamma
sett till både inledning och avslutning, exempelvis
översvämningarna. Det finns knappast något exempel
på kris med långsam start och snabbt slut. De mest
allvarliga historiska händelserna får rimligen tillföras
den fjärde typen som inträffar plötsligt men har ett
långt efterspel (shadow-crises), inte minst Tjernobyl,
Estonia, Göteborgsbranden och Hallandsåsen. Av de
två aktuella händelserna kan januari stormen betraktas
tillhöra den senare kategorin i beaktande av dess
skade verkningar. Flodvågs katastrofen hör också till
denna typ på svensk nationell nivå, men knappast på