Sverige

38 kris och lärdom
3. forskning och teori
FORSKNINGEN OM KRISHANTERING och kriskommunikation
har i stor utsträckning handlat om enskilda
katastrof- och olycksfall. Kunskaper av mer övergripande
och allmängiltigt slag är relativt begränsade.
Några internationella forskare och forskar grupper
har dock genererat generella resultat med teoretisk
bärkraft – som delvis utgår från forskning om lokala
kriser eftersom de flesta krishändelser utspelar sig
på denna nivå (se Lagadec 1993 och 2006; Perry
& Quarantelli 2005). Inom den närbesläktade riskforskningen
finns samtidigt allmän teori bildning som
även har lokal relevans, däribland hos Ulrich Beck
och Niklas Luhmann. Således menar Beck (1986) att
samhället blivit alltmer komplext med alltfler större
teknologiska och andra risker och Luhmann (1993)
vill påvisa ett samband mellan det moderna samhällets
uppbyggnad och krisrisker där kriser av olika slag
tillhör och ingår i detta samhälle.
En vanlig tes i linje med detta resonemang är därmed
att industrisamhället har förvandlats eller håller
på att för vandlas till ett risksamhälle. Det är till yttermera
visso ett globalt risk samhälle – risk- och krisproblematiken
kan således betraktas i ett globalt och
transnationellt perspektiv. Eller snarare ett lokal-globalt
perspektiv eftersom katastrofer och kris händelser
i flera svåra fall innebär en direkt koppling mellan
dessa samhällsnivåer, vilket inte minst reaktorhaveriet
i Tjernobyl 1986 vittnar om liksom flodvågs- eller tsunamikatastrofen
2004.
Denna forskningsöversikt har till uppgift att sammanställa
forskning om faktisk kris kommunikation
vid i första hand lokala krishändelser. Kommunikationsfrågan
kan emellertid inte avskiljas från krishanteringen
– forskare såväl som praktiker gör gällande
att krishantering till stor del just inbegriper kommunikation
– varför redovisningen också beaktar forskning
om hantering av krislägen. Även forskning om nationell
och internationell kris hantering/kommunikation
åberopas, då sådan kunskap visar sig ha relevans för
den lokala nivån.
Kris – en fråga om hot,
osäkerhet och politik
En samhällskris är i de flesta fall ett komplicerat fenomen
– och ökad komplexitet är ett av de kännetecken
som forskningen poängterar i sina krisanalyser. Det
innebär, för att anknyta till Quarantelli (1995), att
en sådan händelse kan ses som sambandet mellan tre
relaterade dimensioner: krisfenomenets karaktär, de
förhållanden som leder fram till krisen och de konsekvenser
den skapar.
Krislägen kan för det första beskrivas i termer av
allvarligt hot och sårbarhet, som sätter grund läggande
värden på spel och innebär stress och osäkerhet på
både individ- och samhälls nivå. Ett sådant skede
kan därmed enligt Rosenthal, Charles och 't Hart
(1989:10) definieras som ”a serious threat to the basic
structures or the fundamental values and norms of
a system, which under time pressure and highly uncertain
circumstances necessitates making critical decisions”.
Med en svensk formulering innebär det att
betydande värden står på spel eller hotas, att begränsad
tid står till förfogande och att omständigheterna