Sverige

kris och lärdom 103
medlen och -kanalerna försvunnit och förstörts som
vid januaristormen.
Vissa grupper av medborgare kan vara mer eller
mindre drabbade, som fastighetsägare, service- och
vårdtagare, företagare och el- och tele abonnenter. Här
krävs särskilda insatser både vad gäller service och information.
I flera fall har det exempelvis visat sig finnas
behov av omfattande resurser för personligt uppsökande
i hemmen.
Den direkt och personligt drabbade gruppen vid en
krishändelse – skadade, anhöriga till olycksoffer och
andra nära berörda – tas om hand inom Posom-verksamheten.
Detta system för individ kommunikation,
samtal och stöd fick genomslag i samband med Estoniahaveriet
och förefaller i dag vara en välfungerande
rutin i krissammanhang.
De boende (och arbetande) i kommunen träder
som sagt också ibland in i rollen som medverkande
i krisarbetet och kris informationen. I vissa ”gamla”
krishändelser, däribland några översvämningar, och
vid den aktuella händelsen januaristormen 2005 engagerades
eller engagerade sig på vissa håll delar av
befolkningen i detta arbete. Som vi redan sett betonar
såväl nutida krisforskare som ett flertal intervjuade
krisaktörer i denna studie vikten av att involvera allmänheten
i krisarbetet.
En annan allmän grupp att relatera sig till för krisfunktionärerna
är besökarna i kommunen. Vid vissa
extrema händelser anländer stora grupper som vill se
vad händelsen orsakat, ibland kallat katastrofturism,
vilken kan skapa hinder och problem i krishanteringen
då många människor befinner sig i krisområdet.
Ytterligare en besökskategori är delegationsbesöken
som i många fall kräver både betydande planeringsoch
informationsinsatser.
Nationell-internationell jämförelse
Det kan ligga nära till hands att söka jämföra lokal
krishantering och kriskommunikation med motsvarande
verksamhet på nationell nivå och internationell/
global nivå. Frågan blir vilka likheter och skillnader
som kan observeras. En inledande hypotes i denna
studie har varit att problematiken kring krishändelsen
ökar ju mer global denna händelse är, eller omvänt att
problematiken är mindre vid lokala krislägen jämfört
med nationella och inte minst internationella krishändelser.
I ett avseende är en internationell och global krisföreteelse
givetvis alltid mer problematisk till sin karaktär
då den tilldrar sig, som händelse och/eller som
följdverkning, på flera geografiska nivåer och därmed
är mer komplex än om den enbart utspelar sig på en
nivå som den lokala. Flera länder är indragna i krisen
med olika kulturer och olika legala och operativa förutsättningar.
Vårt land har varit inblandat i minst fyra extrema
händelser med internationell karaktär under de senaste
decennierna – Tjernobyl 1986, Estoniahaveriet
1994, terrorattentaten i USA 2001 och flodvågskatastrofen
2004 (ytterligare några sådana händelser
under denna tid har internationell eller flernationell
spridning, t.ex. BSE-smittan och mjältbrandsbreven
2001). Dessa händelser har utspelat sig på utländsk
mark men fått lokala följder i vårt land. I ett fall –
Göteborgsbranden 1998 – kan motsatsen konstateras,
att en lokal händelse givit en trans nationell följdverkning,
i meningen att människor från många nationalitetsgrupper
var direkt berörda och därmed att deras
ursprungsnationer var indirekt berörda.
De internationella krishändelserna måste betraktas
som svåra och problematiska händelser för svensk del,
politiskt, hanterings mässigt och kommunikativt (med
reservation för att terror attentaten knappast var något
betungande krisobjekt i vårt land). Det absoluta fler-