Sverige

kris och lärdom 31
alarmerings centralen och länsstyrelsen. Personalen vid
verket evakueras. Länsstyrelsen (Uppsala län) börjar
bemanna sin lednings central för katastroflägen. Senare
under dagen står det klart att källan är en helt annan,
ett havererat kärn kraftverk i Tjernobyl i Ukraina.
Larmningen blir därmed avlyst. Gävle kommun uppmäter
dagen efter händelsen förhöjda strålningsnivåer,
meddelar värdena till länsstyrelsen (i Gävleborgs län)
som inkallar sin larmgrupp och kontaktar SSI (Statens
Strålskydds institut) för tolkning av resultaten. Dagen
därpå konstituerar kommunen en ledningsgrupp, i vilken
informationschefen ingår. De lokala åtgärder som
vidtas innebär, förutom fortsatta mätningar, stängning
av råvatten infiltreringen vid vattenverk och uppmaning
att hålla barnen ifrån fuktig mark och helst låta
dem vara inomhus.
Allmänheten får besked om larmet och evakueringen
genom länsradion, som kontaktats av verket. Det
inträffade uppges dock inte utgöra någon fara för befolkningen
även om verksam heten avbrutits. Informationen
uppfattas som motsägelsefull – att faran är liten
trots att man evakuerar kärnkraftverket. Telefontrafiken
mot länsstyrelsen från allmänheten och medierna
växer och efter ett par dagar beskrivs telefontrycket i
stormtermer. När det efter tre dagar, sista april, står
klart att Gävleborg drabbats hårt blockeras både länsstyrelsens
och Gävle kommuns växel av samtal.
Kommunen tar ett policybeslut att inte ge någon
egen information, i avsaknad av egen expertis och
kunskap, utan man hänvisar till främst SSI:s information.
Länsstyrelsen (Gävleborg) intar samma ställning.
Det bedöms vara bäst att bara en myndighet
svarar för information för att undvika risk för dubbla
budskap. Samtidigt uppstår stora problem i relationen
med centrala myndigheter, för det första i form
av rena kontaktproblem, men också genom att dessa
ger skiftande besked och divergerande rekommendationer.
Deras information upplevs också som svårbegriplig.
Människor vänder sig därför till de regionala
och lokala myndigheterna, varför policyn om att
hänvisa till central nivå visar sig svår att upprätthålla.
Att man på lokal nivå får centrala organs information
först via medierna innebär dessutom att man inte
får någon förberedelsetid för allmänhetens kontakter.
Det radioaktiva nedfallet från Tjernobyl förorsakar
ett långvarigt informationsarbete för särskilt hälsoskyddsorganen.
Kontakterna med länsradion i de båda länen bedöms
ha fungerat bra. Gentemot lokalpressen uppstår
dock vissa påfrestningar i Gävle. Pressen ställer stora
krav på lokala bedömningar som de kommunala företrädarna
har svårt att möta, samtidigt som tidningarna
publicerar ett antal privata mätningar med skiftande
och däribland mycket höga värden, vilket ansågs
skapa onödigt stor förvirring bland allmänheten
(Amnå & Nohrstedt 1987; SSI 2006).
snökaoset 1998
Första helgen i december 1998 (4–7 december) drabbas
Gävle av ett mycket omfattande snö oväder. Staden
begravs och isoleras med ett genomsnittligt snödjup på
130 cm. All trafik och verksamhet upphör och bandvagnar
är enda fortskaffningsmedel. På söndagen (6
december) samlas kommunens lednings grupp, vilket i
efterhand bedömdes vara alltför sent. Lokala kriscentra/mottagningar
ställs i ordning.
På söndagen håller man presskonferens och under
kvällen och följande morgon produceras ett flertal
press meddelanden. Länsradion (Sveriges Radio Gävleborg)
sänder nyheter och information mer eller mindre
oavbrutet de följande dagarna. Som vid många andra
krishändelser blir radion den viktigaste informationskanalen
för människor och fungerar i praktiken som
lokalsamhällets informationscentral.
Samtidigt etableras en kommunal upplysningscentral
med som mest sju telefonist bord. Detta är emellertid
inte tillräckligt och över huvud taget visar sig
växel- och telelinje kapaciteten vara för låg i relation