Sverige

kris och lärdom 63
Januaristormen 2005
Januaristormen Gudrun 2005 drabbar uteslutande
Sydsverige (Jönköpings, Kronobergs och delar av Kalmar
län samt sydöstra Älvsborgs län, östra Halland,
norra Skåne och delar av Blekinge). Övriga delar av
landet drabbas knappast eller inte alls. I de kommuner
som under sökts i denna studie utanför detta område
föranleder stormen därför inget krisarbete, även om
räddningstjänsterna i vanlig ordning håller sig informerade
och uppmärksamma på väder utvecklingen.
Det innebär på flera orter att räddningschef i beredskap
håller kommunchefen informerad men några
ytterligare åtgärder vidtas inte.
Göteborg avviker dock i viss mån från denna bild
av att ha undkommit stormen utanför Sydsverige. Här
sätts den regionala krisorganisationen i gång och krisledningen
samlas på Gårda brandstation, utifrån de
signaler som man där får från SMHI om den annalkande
stormen. En presskonferens genomförs också.
Men när det visar sig att Göteborg ligger utanför
stormområdet så inhiberas krisarbetet (däremot drabbas
grannkommunen Härryda).
Krishantering
Januaristormen 2005 drar in över Sverige under lördagen
den 8 januari. SMHI varnar redan under fredagen
för mycket hårda vindar och höga vattenflöden
för västra Götaland. I flera kommuner liksom på länsstyrelsen
i Kronoberg dryftas uppgifterna kort men
ännu är det bara ett oväder vilket som helst som är i
annalkande. Strax före midnatt sänds en vädervarning
till räddningstjänsterna (via SOS Alarm).
Vi noterade varningen som förstärktes på lördagen. Därefter
tog vi kontakt med vissa organisationer för att olja upp
dem, Vägverket, och försökte nå Sydkraft. Vi förberedde oss
på träd över vägar, men vi var inte beredda på stora elavbrott,
inte teleavbrott heller, så långt tänkte vi inte (räddningsledare,
gislaved).
Stormen når kommunerna på sydsvenska höglandets
västsida vid lunchtid på lördagen. Vindarna tilltar
under efter middagen och kulminerar efter 16-tiden.
Ett par timmar senare upprepas detta i de östliga Smålandskommunerna.
Någon timme efter midnatt är
blåsten över, ”det blir kav lugnt och rätt spöklikt”,
säger räddningsledaren ovan.
Sett till riket som helhet är det vanligen räddningschef
i beredskap som tar initiativ till sam ordning mellan
de lokala organen och kontakt med kommunledningen
(KBM 2005), förutom att beordra insatser i
den egna regin. I flera av de undersökta kommunerna
tar även kommun ledningen initiativ till krishantering
och sammandragning av berörda enheter.
Räddningstjänsterna går i gång med röjning av vägar,
till sammans med Vägverket och dess entreprenörer.
Men frampå kvällen tvingas man överlag att ställa
in röjningsarbetet, det anses för farligt då det faller
för mycket träd över manskap och fordon som fastnar
mellan fallvirket. Endast nödvändiga ambulanstransporter
utförs, som i Växjö där skogshuggare ibland
medföljer. På flera av orterna upprättas redan på
lördagskvällen kontakt och samordning med socialtjänsten,
där hemtjänsten behöver hjälp att nå de behövande
äldre. Flera hemtjänstteam fastnar i byarna
och får övernatta i stugorna.
Ledningsarbetet formeras på söndagen, i flertalet
fall med stab hos räddnings tjänsten där berörda förvaltningschefer
ingår liksom den politiska kommunledningen.
Tre av de studerade kommunerna – Hylte,
Växjö och Emma boda – beslutar att inrätta krisledningsnämnd.
I Värnamo, Ljungby och Gislaved utgör
presidium/arbets utskott politisk ledning över en lednings-
eller stabsgrupp. ”Vi gick aldrig över i krisledningsnämnd,
men i praktiken var det så” (Kommunalråd
Ljungby). Ledningsaktörerna har ännu svårt att få