Sverige

58 kris och lärdom
grupperna själva. I ett fall är det en räddningschef,
som för tillfället är samordnad räddningschef i beredskap
för länet (i detta fall Jönköpings län), som signalerar
till Posom, något som senare kritiseras av kommunchefen
som menar att denna signal borde ha sänts
till krisledningen i stället.
Senare på måndag förmiddag (27 december) har
kommunerna överlag satt i gång någon form av krishantering.
Då har Räddningsverket faxat information
med rekommendation om lokala åtgärder eftersom
många svenskar befarades ha blivit drabbade av flodvågen
i speciellt Thailand. I Kronobergs län går även
SOS Alarm ut med en uppmaning till kommunerna att
påbörja krisarbete.
Posom-grupperna etablerar sig vanligen i kommunhuset
eller i social för valt ningens lokaler. Dessa grupper
fungerar både som ledning för det psykosociala
arbetet och som fälttjänst – de lokala stödgrupper
som finns i vissa av kommunerna aktiverades aldrig. I
ett fall (Ljungby) sammankallas en ny Posom-gruppering
då den tidigare organiseringen på området ansågs
bristfällig.
I Växjö formeras en krisstab, men krisaktörerna
tar inte i anspråk den lokal som finns planerad för
krisledning, det var inte något ”så skarpt läge” som
en av dem uttrycker det. Ett kris centrum för drabbade
och anhöriga etableras dock i ett församlings hem
som öppnar på onsdagen, med i första hand psykologer
och sjukvårdsexpertis. Kriscentret uppges ha tagit
emot relativt många samtal från främst anhöriga utan
att bli överbelastat. Tillströmningen är inte större än
att ledningen avstår från att kalla in ytterligare resurser
i form av exempelvis frivillig organisationer. Ett
flertal enskilda personer av typ psykologer erbjuder
hjälp, men de behöver inte heller tas i anspråk.
När tsunamioffren efter ett antal dagar börjar återvända
hem åker stabs- och Posom-funktionärer ut till
flygplatsen inför varje flygankomst för att ta emot
dem. De flesta resenärerna avböjer hjälp men en del
av dem återkommer till kriscentret, efter att ha varit
hemma och packat upp.
Irritationen över bristen på besked och information
från centralt håll fortsätter under mellan dagarna. Särskilt
listorna över drabbade hemvändande personer
och vilka flyg de skulle anlända med upplevs som felaktiga
och motsägelsefulla. För polisen innebär hanteringen
av listorna stora problem både i meningen
att tolka dem och vilka insatser som skulle göras med
anledning av dem. ”Informationen var dålig, vi fick
flightlistor som visade sig omöjliga att tyda”, säger en
aktör med instämmande av andra:
Det var mindre bra information till oss. Ena dan skulle det
komma det ena planet efter det andra, nästa dag skulle det
inte vara så många /drabbade/ men de kom ändå. Vi visste
inte vad vi hade att vänta utan fick jobba lite på känn. Så
i början var det oklart hur vi skulle hantera /situationen/,
med kontraorder och liknande (stabsledare, växjö).
Listorna var ju inte bra, det var ju snudd på katastrof //
Det upptäcktes dubbelnamn och när man började checka
så fanns där personer som redan kommit hem. Det hände
ju saker hela tiden med listorna så det var väldigt svårt att
följa utvecklingen (informatör, länsstyrelsen).
Krishanteringen i samband med flodvågskatastrofen
blir mindre intensiv och omfattande i de flesta småländska
kommuner än vad man initialt räknat med,
beroende på få omkomna och få personer som behöver
stöd och vård.
Vi hade ju faktiskt gått upp i för hög beredskap, som alla
andra landsting, vi väntade på patienter, och fick några,
men det var inte alls vad vi förväntat oss (säkerhetsansvarig,
landstinget kronoberg).
Men krisarbetet runt flodvågskatastrofen – där krislednings-
och stabsgrupper, Posom-grupper och informationssystemen
aktiverats – innebär att ”man är
på fötter” när stormen drar in över Sydsverige den 8