Sverige

kris och lärdom 87
Informationskanaler
och informationsteknologi
I krissituationer används hela registret av informationskanaler,
med undantag av mer långsamma metoder
som broschyrtryck och filmproduktioner. De
viktigaste metoderna är i dag webb information på
hemsidan samt kontakt med medierna för förmedling
av information till nyhetsplats. Till medierna räknas
dagspressen och etermedierna, särskilt radion (länsradion
och på vissa håll lokala kommersiella radiokanaler
samt även närradio). I samband med allvarliga
samhällsstörningar etableras i de flesta fall nära kontakt
och samspel med länsradion, som med enstaka
undantag tillerkänns stor uppskattning för sina krisinformerande
insatser. Relationen med medierna redovisas
närmare nedan.
Hemsidan och webbinformation har således blivit
en betydande informationskanal i krislägen sedan
denna teknologi infördes i kommunerna under senare
delen av 1990-talet. Av denna studie framgår att installerandet
av en webbredaktör är en av de tidigaste
personal inkallande åtgärderna vid starten av en krishantering:
”Detta /webben/ har förbättrat kommunikationen,
där du i dag har en mer omedelbar kontakt
och information, men samtidigt är det sårbart”, konstaterar
en politisk krisledare. Med sårbarhet syftar
han på att de nya teknologiska kanalerna är beroende
av el och när strömmen försvinner så faller också informationskanalen
bort.
Flera krisinformatörer har samtidigt erfarit en svaghet
med webbinformationen, nämligen att vissa skikt
av allmänheten och då särskilt den äldre generationen
inte använder sig av eller har tillgång till denna kanal.
Motsatt gäller att ungdomar föredrar dessa kanaler –
samtidigt som de läser tidningar i lägre grad än andra
grupper och inte heller lyssnar på de radiokanaler där
krisinformation och krisnyheter normalt sänds.
I samband med stormen användes vid sidan av
hemsida och mediekontakter också traditionella metoder
som produktion av flygblad, affischer och annonser
samt möten. Men även ett antal mer innovativa
eller i varje fall ”nygamla” metoder för information
ute i de isolerade bygderna (se nedan). Krisen födde
således nya informationssystem och -kanaler.
Bland dessa situationsskapade metoder kan nämnas
att man för informationsspridning i bygderna utnyttjade
tidningsbud, lantbrevbärare, hemtjänstpersonal
och hemvärnet. I en kommun fick ungdomar ta
med sig och sprida flygblad till sina hemtrakter efter
skolbesöken i tätorten. Räddningsfordon med kommunicerande
personal utposterades också i vissa byar
och små samhällen liksom att sådan personal placerades
ut i glesbygdsbutiker. Systematisk dörr knackning
riktad till främst äldrehushållen var i samband med
stormen en annan metod i en del kommuner, på samma
sätt som fastighetsägare och företagare i riskzoner
fått besök vid de tidigare översvämningarna.
Under stormhändelsen utnyttjades och anordnades
i många Smålandskommuner också möten för och
med allmänheten. Mötesverksamheten blev en betydelsefull
metod i informations arbetet i flera av dessa
kommuner. Så exempelvis arrangerade Ljungby ett
40-tal möten på åtta platser med över 1 000 besökare,
möten som enligt uppgift var mycket välsedda och
uppskattade trots att de ofta genomfördes under primitiva
förhållanden utan tillgång på el och belysning.
Vi åkte ut med /vår/ personal tillsammans med någon politiker
// för att tala om vad vi gjort och ska göra och vad
det är för problem i vissa områden. Vi ber också om hjälp
i upp röjnings arbetet. Samtidigt får folk ställa frågor och
berätta vad de behöver hjälp med, och de här frågorna tar
vi sedan med oss in till stabsmötena så vi vet vad folk känner
där ute (räddningschef, ljungby).