Sverige

98 kris och lärdom
foto: fredrik persson/scanpix
vid kris händelser där krishanteringen är begränsad i
magnitud och omfång, som att den enbart berör en
offentlig sektor, låt säga teknik/räddnings tjänst eller
socialtjänst. Uppgiften är reguljär och strukturen är
densamma som i ”okristid”. I vissa fall räcker dock
inte den ordinarie organisationen till utan man tillgriper
för det andra en expanderad verksamhet, som
att extra resurser inkallas av typ nya räddnings ledare.
Men uppgiften är fortfarande reguljär. Vid större krishändelser
där uppgiften vidgas över flera sektorer förstärks
för det tredje systemet med externa organ (t.ex.
försvaret, hemvärnet, vägmyndigheter och länsstyrelsen
men även kyrkan och frivillig organisationer), men
det är mer att betrakta som samverkan med dessa organ.
I samband med de mer extrema händelserna etableras
inte bara samverkan med dessa organ utan här
skapas också för det fjärde nätverk med individer och
grupper av medborgare som deltar i krishanteringen.
Däremot bildas inte som i den amerikanska modellen
helt nya organisationer för att hantera en kris.
Exempel på den första typen av organisering gäller
vid exempelvis tåg- och bussolyckor och snöoväder.
Mer allvarliga sådana händelser kan också ingå i den
andra typen liksom stora bränder (skogs- och färjebränder)
där krishändelsen blir intensiv eller långvarig.
Den tredje typen omfattar exempelvis översvämningar,
svåra stormar och markskred. Estonia, Göteborgsbranden
och flodvågskatastrofen kan föras hit.