Dialogkompetens i skolans vardag - Publikationer - LTU - Luleå ...

teruppsats fick jag insikter om aktionsforskningens grundtankar och började förstå
vikten av att utgå från verksamhetens egna utvecklingsfrågor. Först en bit in i aktionsforskningsprocessen
är det möjligt att förstå vilken kompetensutveckling som
svarar mot frågorna. Den insikten väckte min nyfikenhet att utforma ett skolutvecklingsprojekt,
där utgångspunkten byggde på ett ömsesidigt växelspel mellan
kompetens- och verksamhetsutveckling.
Jag upplevde inledningsvis att mitt vardagsarbete i hörselklass var så komplext
och specifikt, att det inte alls kunde jämföras med andra lärares arbete. Därför
kände jag heller inget behov av mer allmänna pedagogiska teorier, för att förstå
det som hände i min praktik. I ingången till detta avhandlingsarbete var min utgångspunkt
en annan: För hörselskolor, som exempel på specialpedagogiska praktiker,
är det nödvändigt att införliva generella frågeställningar och kunskaper.
Med optimala förutsättningar i miljön överensstämmer det mesta med att leda
lärande för hörande elever. De hörselspecifika pedagogiska kunskaperna behövs
dock för att kunna omsätta de mer generella. Specialpedagogisk kompetens bygger
på ett underifrånperspektiv. Att se, och försöka förstå, förutsättningar i miljön
så som de upplevs av elever med hörselnedsättning, var tankar som genomsyrade
Dialogprojektet.
Dagens skolutveckling förväntas ske i kollektiva sammanhang, där elevers lärande
står i centrum. Verksamhetsutveckling kan varken ses som en individuell förmån
eller ett individuellt projekt (Carlgren & Hörnqvist, 1999). Dialogprojektet utformades
för att ge lärare förutsättningar för att agera i skolutvecklingssammanhang.
Det finns många sätt att gripa sig an skolutveckling, varav detta varit ett. Mina
erfarenheter visar att förändringsprocesser innehåller många avancerade balansakter.
Det innebär att tillåta kaos och samtidigt ge struktur, att upptäcka och våga
välja okända vägar. Balansakter leder inte alltid till två vågskålar i balans, utan
innebär att i perioder medvetet lägga tyngdpunkten i ena vågskålen, för att se vad
som händer i den andra. Att ständigt förhålla sig till avancerade balansakter är en
beskrivning som både deltagarna och jag funnit som en tydlig metafor, för våra
gemensamma läroprocesser 2 .
De teorier om lärande som detta arbete baserar sig på har omsatts på flera parallella
arenor i processer som även interagerat med varandra. De två arenor som varit
mest centrala har dels inneburit att jag ingått i lärandeprocesser med pedagogerna,
2 De balansakter som omnämns i avhandlingen berör följande områden: 1) att balansera hörselteknik
som både gav förbättrat och försämrat lyssnande, 2) att balansera elevers olika behov av kommunikationssätt,
3) att balansera konstruktiv kritik mellan utmaningar och bekräftelse (vara en
kritisk vän) 4) att som forskare balansera olika roller under ett aktionsforskningsprojekt.
4