Dialogkompetens i skolans vardag - Publikationer - LTU - Luleå ...

Elever som aktörer
När förändringar skulle genomföras och invanda mönster skulle ifrågasättas var
det pedagoger och forskare som ville förändra något som starkt berörde elever
med hörselnedsättning. Förändringarna grundade sig i ett medvetet ställningstagande
om att dåvarande lärandemiljöer, enligt läroplanens värderingar, inte hade
optimal utformning. Detta väckte frågor om i vems intresse förändringar skulle
göras, vems tolkning var rimlig och vad var rätt att göra. Att gripa in i elevernas
verklighet genom att starta ett utvecklingsarbete innebar att ändra förutsättningarna
för kommunikation och lärande. Förändringarna tog två huvudspår, det ena
genom att förändra den fysiska miljön och det andra genom att förändra samtalens
struktur, det vill säga att skapa utrymme för reflektion och dialog (Rapport 1-7). I
linje med forskarens, skolans och pedagogernas etiska ansvar har alla förändringar
gjorts med eftertanke och omsorg om eleverna, i en strävan att skapa bättre förutsättningar
för att delta i meningsskapande sammanhang i skolan (Studie I). I det
arbetet har lärarna valt olika sätt för att få med eleverna som aktörer.
Genom elevers utsagor i en förstudie (Wennergren, 2004) fanns deras synpunkter
med vid de fortsatta försöken. Vikten av att få benämna sina individuella behov
för att kunna vara en aktiv lyssnare visade sig tydligt i Studie I. Ingen hörselskola
har dock möjlighet att utifrån ett invidperspektiv ge elever olika individuella tekniska
lösningar i alla situationer. Det kan tyckas som en skendemokratisk process
att å ena sidan uttrycka att eleverna är den viktigaste kunskapskällan i miljön men
därefter inte kunna tillgodose allas behov optimalt. Begreppet aktör innebär emellertid
inte att välja fullständigt fritt utan att vara medveten om konsekvenser för
lyssnandet när de gör sina val i en lyssnarsituation. Som framkom i Studie I hade
eleverna tankar om ljudmiljö, trygghet, visualisering och samtalsregler. Frågan i
Studie I gällde elevers behov i miljön under muntliga samtal på fyra. Det finns
självklart miljöer i skolan med störande bakgrundsljud där det endast är möjligt att
genomföra muntliga samtal med en kamrat, likväl som det är möjligt att välja att
samtala på teckenspråk om ljudmiljön blir alltför hög.
Det kan synas som en paradox att pedagoger som arbetar med elever med hörselnedsättning
valde lyssnande som ett utvecklingsområde, vilket även lärarna reflekterade
över:
Att ha elevers aktiva lyssnade som mål kan tyckas märkligt när vi alla är lärare för
hörselskadade barn – vi valde ju att fokusera på något som bevisligen är ett hinder
för våra elever. Men kanske är det ännu viktigare att belysa detta just därför att eleverna
hör dåligt; det är för dem väsentligt att använda sitt aktiva lyssnade (Rapport,
1, s. 3).
76