Dialogkompetens i skolans vardag - Publikationer - LTU - Luleå ...

processen. Att bidra med redskap i skolutvecklingsprocesser kan ses som ett led i
att benämna befintlig kunskap, precis som Wenger betonar, att drivkraften för ny
kunskap är kunskap som redan finns. Varken lärarna eller jag som forskare skulle
vara där vi är idag utan drivkraft från historien. Lärarna har fått uppleva att skoloch
kompetensutveckling inte har ett standardformat. Jag tolkar deras uttalanden
som att nya begrepp och teorier blev ett stöd för att konkretisera nuet och forma
framtiden.
De lärare som anmälde sig till Dialogprojektet hade inte vässade och systematiska
redskap för att utveckla sin praktik. I detta sammanhang framkom ett stort värde i
att omsätta aktionsforskningens grundtankar om att lära genom att delta – ett arbete
inom och mellan praxisgemenskaper. Det finns många sätt att genomföra skolutveckling
där den bakomliggande tanken, att dialogen är ett kraftfullt redskap i
processen, går som en röd tråd. När en samarbetande kultur (Blossing, 2003), en
kulturanalys (Berg, 2003) eller problembaserad skolutveckling (Scherp, 2005) ska
iscensättas undrar jag om inte lärares kompetens att skapa dialog och omsätta dialogens
innehåll i handling allt för ofta har tagits för givet.
Min huvudpoäng med detta avsnitt har varit att betona att när lärare ser sig själva
som aktörer kommer andra former av skol- och kompetensutveckling att efterfrågas.
Det är lärarna själva som måste ge varandra legitimitet att vara aktörer på
skolors utvecklingsarena – att gå från perifert till fullt deltagande.
84