Dialogkompetens i skolans vardag - Publikationer - LTU - Luleå ...

Sammanfattning Studie I
Forskningsfråga: Hur beskriver elever sina val av bästa lyssnarmiljö i skolan?
Dataproduktionen genomfördes med hjälp av lärarna i projektet. Lärarna bad sina
elever (6-16 år) att rita och motivera sin bästa lyssnarmiljö i skolan för att ingå i
ett gruppsamtal på fyra. Analysmaterialet bestod av 165 bilder med bifogade
skrivna motiveringar.
Resultatet visade att lyssnarrollen krävde fyra förutsättningar i miljön: en tillrättalagd
ljudmiljö, möjligheter till visuell förstärkning, tydliga samtalsregler och en
trygg fysisk miljö. Mer än hälften av eleverna valde miljöer utan tillgång till hörselslinga,
vilket visar att många föredrog att lyssna via m-läge på hörapparaten i
en liten grupp på fyra. Elevernas synliggjorda behov för en optimal lyssnarmiljö
tolkades som medvetna lyssnarstrategier, som i sig kan ses som en del av elevers
”coping strategier” (Gullacksen, 2002; Lazarus & Folkman, 1991). I resultatet
framkom att alla elever inte kunde uttrycka egna lyssnarstrategier, men inom sin
klassgemenskap hade de olika strategier som skulle kunna förmedlas till varandra.
Elever som inte accepterade sin hörselnedsättning och såg sig själva som ”nästan
hörande”, hade svårare att identifiera sig som en person i behov av särskild miljö
eller hörselteknisk utrustning. Detta trots att normen i hörselklass är att ha en hörselnedsättning.
En övergripande slutsats var att elever med hörselnedsättning behöver få fler möjligheter
att benämna förutsättningar i miljön för att kunna inta en aktiv lyssnarroll.
Att inte kunna verbalisera sina behov gällde elever i alla åldrar. Det fanns yngre
elever som hade argument i alla kategorier och det fanns äldre elever som endast
hade en mycket enkel motivering. Elevernas lyssnarstrategier, eller avsaknad av
lyssnarstrategier, påverkade deras självbild och i en förlängning deras identitetsutveckling.
Erfarenheter från olika miljöer, olika tekniska lösningar och möjligheter
att verbalisera sina behov ökade elevens möjligheter att utveckla lyssnarstrategier.
Det innebär i praktiken att alla, vuxna och elever oavsett ålder, har ett ansvar
att ställa frågor för att elever ska ”tvingas” verbalisera sina medvetna lyssnarstrategier.
De behöver även träna sig att sätta ord på ännu inte formulerade strategier
och att få lyssna till andras.
I studien diskuteras vad som behövs för att elever med hörselnedsättning ska kunna
bli aktörer i en lärande dialog. Förutom en mer generell dialogkompetens behövs
en individuell kompetens kring sin hörselnedsättning (medicinskt och tekniskt)
samt lyssnarstrategier baserade på sin hörselnedsättning. Pedagogerna mås-
33