Dialogkompetens i skolans vardag - Publikationer - LTU - Luleå ...

lig kultur till att skriftligt kommunicera praktikens kunskap är värd att tillvarata.
För att kommunicera det som görs inom skolan för spridning till andra behövs,
som lärarna påpekade, ett yrkesspråk (Colnerud & Granström, 2002). Så länge
lärare känner sig osäkra på begreppen är det inte rimligt att tänka sig att de också
ska kommunicera allt utvecklingsarbete som faktiskt pågår.
Jag har tidigare poängterat långsikta vinster genom att medvetet välja att ha skolutvecklingsvågen
i obalans under ett processinriktat förändringsarbete. Lärares
praxis är för komplex för att i förväg kunna bedöma den optimala balansen. Det
finns sällan enkla val mellan det ena eller det andra, utan situationer behöver
ibland prövas i sina ytterlägen. Med tanke på de 50 lärarnas tidigare erfarenheter
av utvecklingsarbete, vill jag påstå att många skolutvecklingsprojekt består av för
få avancerade balansakter, för att bidra till reella förbättringar för eleverna.
Avhandlingens avslutande ord
Att som elev agera i klassrumsdialogen eller som lärare agera på skolutvecklingsarenan
kräver delaktighet och dialogkompetens. Den muntliga dialogen mellan
eleverna har påverkats av deras medvetenhet om yttre villkor i miljön medan den
professionella dialogen mellan lärarna har påverkats av förmågan att vara en kritisk
vän. Delaktighet i dialogen har krävt att alla aktörer (elever, lärare och forskaren)
medverkat för att utveckla sitt deltagande och sin dialogkompetens. Studien
kännetecknas av flera parallella processer där forskningsfrågorna problematiserats
som en del av lärarnas vardagsarbete, liksom att lärarnas frågor har problematiserats
som en del av mitt vardagsarbete. En utmaning inför framtiden är att forskarvärlden,
lärarkollegor och skolledare ger lärare som medverkat till utveckling och
forskning legitimitet att använda och sprida sin nya kompetens.
89