Dialogkompetens i skolans vardag - Publikationer - LTU - Luleå ...

en kritisk vän. Tack Johanna, och alla andra, som i olika skeenden har läst och kommenterat
mina texter. Tack Mikael Alexandersson för väl motiverade förbättringsförslag under
mitt slutseminarium. Tack doktorander och handledare i forskarskolan, ni var inledningsvis
viktiga samtalspartners på min väg att förstå och införliva strukturer inom universitet.
Tack till alla anställda på min arbetsplats, Institutionen för musik och medier,
som har hjälpt till med allt från datorer, ergonomiska möbler, städning, ekonomi eller
annan administration. Personalen på biblioteket, Yvonne, Helen, Johan och Mats, tack för
er positiva attityd, ni har varit oumbärliga för mig som doktorand.
Jag har även ingått i mer perifera men ändå viktiga nätverk som starkt påverkat mitt
forskningsarbete. Tack AU-gruppen, tillsammans med er en tidig morgon på Zinkensdamm,
föddes embryot till det som senare kom att bli Dialogprojektet. Tack DHOPPgruppen
ni bidrog till att det hörselpedagogiska perspektivet hölls levande, att vi dessutom
skrev en bok tillsammans var en stor bedrift. Tack SKAKIS-gruppen ni bidrog med
trygghet och kunskaper för att få ihop forskning och utvecklingsarbete. Tack FLINgruppen
ni bidrog till att det deltagarorienterade perspektivet kunde konkretiseras och
fyllas med innehåll. Tack Nordiska Nätverket för Aktionsforskning, ni bidrog till att vi
skrev och presenterade paper tillsammans.
I det verkliga livet har mina trogna vänner funnits till hands. Tack för att ni hörde av er
mer än en gång trots att jag inte hörde av mig tillbaka. Tack till FKN, mitt kvinnliga nätverk,
för att ni har stöttat mig i vått och torrt. En särskild tack till vår ordförande Åsa som
varit drivkraften till att vi idag har ett unikt forum. I det lilla perspektivet finns min ovärderliga
väninna Eva, det räcker inte med ett simpelt tack. Du har varit den allra bästa
lyssnaren och samtalspartner jag någonsin kunnat önska mig. Våra kontinuerliga lunchmöten
gav mig ett frirum att samtala om en doktorandtid som också inneburit många
tvivel. Tack pappa Jakob och Vivi-Anne som också har tillhört mina trogna supportrar.
På det mest personliga planet finns tre huvudpersoner; Kajsa, Malin och Jonas som jag
också tillägnar denna avhandling. Tack för ert sätt att bemöta mig som mamma, vän, lärare
och forskare. Ni är guldkornen i mitt liv, så också under detta avhandlingsarbete. Kanske
är det ödet, men just när jag skriver dessa rader spelar dagens sommarpratare: ”All
you need is love”. Innehållet speglar våra relationer som på senare tid funnits både nära
och på distans.
Piteå i juni 2007
Ann-Christine Wennergren