Dialogkompetens i skolans vardag - Publikationer - LTU - Luleå ...

ger i första hand. Att de arbetar i en specialpedagogisk miljö är inte oviktigt, men
ändå sekundärt.
Teorier som jag valt att förhålla mig till är primärt hämtade från pedagogisk
forskning. Enligt mitt synsätt kan de appliceras på lärandemiljöer för alla elever,
med eller utan hörselnedsättning. När specialpedagogik särskiljs i förhållande till
pedagogik uppstår enligt Rosenqvist (2003, 2007) ett dilemma som innebär att ju
smalare pedagogiken definieras desto bredare blir specialpedagogiken och vice
versa. Men om specialpedagogik skulle definieras som en kompetens att möta alla
elever innefattas all pedagogik, ett tankesätt som ligger i linje med föreliggande
arbete. I ett tidigt skede blev jag inspirerad av ett citat som också fungerat som
vägvisare:
Det gäller att sträva efter att göra ’special’ så lite speciellt som möjligt utan att ge
avkall på att elever bereds optimala möjligheter till den hjälp och det stöd de har rätt
att få (Emanuelsson m.fl., 2001, s. 149).
Med andra ord kan lärandemiljöer i hörselklass, beroende på vilket perspektiv
man väljer, både betraktas som en pedagogisk och en specialpedagogisk praktik.
Hörselklassmiljöer
I tidigare studier av hörselklasser hade ett specifikt kommunikationsmönster utvecklats,
som till stor del styrdes av traditionella tekniska lösningar. Det var de
yttre strukturerna som ramade in kommunikationens villkor. När en elev ville göra
sin röst hörd skulle hon/han samtidigt trycka på en knapp för att aktivera sin
bänkmikrofon. Genom att inte trycka ner sin knapp utestängdes klasskamraternas
lyssnande. Videoanalyser visade att elever som inte ville riskera missförstånd i
lyssnarsituationer hellre vände sig till läraren än till klasskamrater, vilket medförde
att samtalen till största del pågick mellan läraren och en elev (Ahlström & Preisler,
1998). Detta mönster understödde en förmedlingspedagogik och genomsyrades
av en lärarstyrd turtagning i form av fråga/svar. Där förväntas den individuella
eleven sitta inne med korta svar på lärarens frågor. En undervisning som anses
försätta elever i en passiv mottagarroll (Dysthe, 1996).
I klassrummet har eleverna oftast suttit i en liten halvcirkelformerad grupp (jfr
Figur 1, s. 20) i avsikt att kunna se den som talar och därigenom få en visuell förstärkning.
För att minska ljudnivån är lokalerna akustiksanerade samtidigt som det
funnits en ambition att hela miljön skulle vara tyst. Elevernas aktiviteter i ett tyst
klassrum säger dock ingenting om delaktighet eller kvalitet på lärandet. Fler-
22