Dialogkompetens i skolans vardag - Publikationer - LTU - Luleå ...

stämmiga lärandemiljöer (Dysthe, 1996) innebär att pedagoger skapar förutsättningar
för dialoger i den fysiska miljön, och att den pedagogiska intentionen blir
avgörande för vilken hörselteknisk utrustning som används. Att se arbetssätt i
relation till vald teknik, bidrog till att pedagoger inom Dialogprojektet började
ställa pedagogiska krav på den teknik som fanns och att det i sig skapade dilemman,
eftersom argument om elevers utökade möjligheter till delaktighet ställdes
mot förändrad ljudteknisk kvalitet.
Den tekniska modell som successivt började provas var ett sladdlöst hjälpmedel
(jfr Figur 2, s. 20) som ursprungligen var tänkt att användas vid gruppsamtal 16 . En
av skolorna hade i ett tidigare skede försökt omsätta tankar om flerstämmighet,
vilket innebar provperioder med olika tekniska lösningar. Förändringarna dokumenterades
i en utvärdering som senare publicerades som en förstudie (Wennergren,
2004). Dataproduktionen skedde till största del genom återkommande samtal
enligt fokusgruppmodell med åtta högstadieelever 17 . Urvalet baserade sig på
elever med erfarenhet av minst tre olika tekniska lösningar. Resultatet visade att
de nya miljöerna hade påverkat elevernas självbild, genom att de upplevde ökade
möjligheter att spontant delta i muntliga samtal. Eleverna uttryckte att situationen
erbjöd ett större ansvar för kommunikationen. De poängterade behovet av en teknik
som kunde ge närvarokänsla och vara flexibel. Tekniken skulle fungera även
när eleverna samarbetade med elever från hörande klasser, och fick gärna smälta
in i miljön 18 . Den negativa sidan var att den utprovade tekniken hade sämre ljudkvalitet
eftersom det längre mikrofonavståndet bidrog till att många bakgrundsljud
förstärktes. Totalt sett upplevde eleverna en ökad kommunikationskvalitet.
Eftersom den upplevda hörselnedsättningen har stor variation kan resultatet inte
ses som giltigt för alla elever i hörselklass.
Under samma tidsperiod videofilmades yngre elever (9-11 år) som var i ett inledningsskede
av att prova ny teknik. Resultatet visade en viss samstämmighet med
ovannämnda förstudie. Eleverna behövde inskolning i nya former av turtagning
och utvecklade successivt ett mer elevaktivt sätt att kommunicera. Denna utveckling
förutsatte att alla hörde det som sades och att läraren, istället för att styra
kommunikationen, erbjöd eleverna större ansvar över dialogens utveckling (Jonsson,
Persson & Stenlund, 2003). Att ökad delaktighet även kräver andra föränd-
16 Ett hjälpmedel som var framtaget för vuxna i arbetslivet.
17 Utvärderingen startade i stor grupp (17 elever) vid ett tillfälle, följdes av fokusgrupp med åtta
elever vid två tillfällen och avslutades med två individuella intervjuer (Wennergren, 2004).
18 Den åsikten bygger på att elevernas skola var organiserad som en kombinerad skola, för elever
med och utan hörselnedsättning, dock i klasser var för sig.
23