Dialogkompetens i skolans vardag - Publikationer - LTU - Luleå ...

aten eller hörselslinga. Att ha varit en del av kontexten var om möjligt ännu viktigare
i dialog med eleverna. Jag kunde förstå eleverna när de istället för talade
ord använde teckenspråk eller när de funderade om slingan var påslagen. Denna
förförståelse har också en baksida. Det finns alltid en risk att jag läser in annat än
vad eleverna vill säga, eller att kontexten är så välkänd att varken elever eller lärare
utmanas till kommunikation.
”För att navigera säkert i farofyllda farvatten räcker det inte bara med att styra sitt
fartyg; det krävs också omfattande kunskap om farvatten och kustlinjen” (Kvale,
1997, s.103). Min skicklighet som forskare att hantera redskap och metoder bedömdes
inledningsvis av deltagarna under handledning, genom skriftlig och muntlig
respons och i dialog om deras och mina analyser. Under min forskarutbildning
har jag kunnat spegla och förhandla mina hantverk mot andra i olika seminarier.
Liksom lärarna, har jag också varit beroende av kritiska vänner för att få respons
på mina texter. I Studie I användes min lokala seminariegrupp som ”medforskare”
för att på så sätt få syn på andra kategoriseringar av materialet. Att få artiklar externt
bedömda har också varit ett led i arbetet med att utveckla min hantverksskicklighet
som forskare.
Inom all forskning är det nödvändigt att hitta strategier för att distansera sig från
egna upplevelser för att inte bli så fångad av kraften i lärandeprocessen, att det
avleder uppmärksamheten från forskningsfrågan. En kritisk distansering försvårades
av själva ansatsen som samtidigt krävde omedelbar närhet (Stjernström, Lund
& Olin, 2006). Ett sätt att ändå försöka få distans till den egna förförståelsen var
att lyfta fram mina teoretiska perspektiv för att spegla och försöka förstå praktiken
genom utvald teori. Jag har också synliggjort mina insatser i processen, mina reflektioner
över min roll och använt mig av citat för att spegla hur verkligheten
uppfattas av dess aktörer. Detta ska förhoppningsvis möjliggöra för läsaren att
avgöra om det finns en inre logik i framställningen. Möjligheten att bedöma inre
validitet är beroende av att forskaren redogör för sin teoretiska position, men också
för processen och forskningsfrågorna, i syfte att ge läsaren en möjlighet att följa
logiken i de slutsatser som dras (Merriam, 1994).
I detta arbete har deltagarna validerat texter som skapades i handledning. Reaktioner
framkom snarare i fysiska möten än genom andra medier. Med hjälp av enskilda
och gemensamma analyser inom utvecklingsgrupperna synliggjordes även
olika antaganden som gav en gemensam förståelse för samma fenomen. Dialogisk
eller kommunikativ validering (Kvale, 1997) liknar en bildningssträvan där bilder
av verkligheten utvecklas genom kommunikation, där både deltagarna och forska-
71