Dialogkompetens i skolans vardag - Publikationer - LTU - Luleå ...

a det historiska. Att se sin praktik med nya ögon handlade inte om att reproducera
det förflutna utan om att producera kunskaper som också påverkade identiteten.
När lärande i en liten gemenskap enbart baserar sig på egna handlingar kan det
uppstå brist på ny input. Wenger varnar för risken att isolera sig och betonar att
utveckling sker i relation mellan det lokala och det globala:
We define who we are by negotiating local ways of belonging to broader constellations
and of manifesting broader styles and discourses (Wenger, 1998, s. 149).
För att undvika att bli självrefererande gemenskaper har de mixade utvecklingsgrupperna
varit oumbärliga. De gav möjligheter att spegla sin egen skolkultur
genom andras (Studie III). Genom att rent praktiskt applicera den närmaste utvecklingszonen
(Vygotskij, 2001) på den kollegiala dialogen minskade också risken
för självrefererande kulturer. Att bli accepterad som en kritisk vän byggde
både på den relationella och professionella tilliten (Studie III). I praktiken innebar
det att söka balans i dialogen för att öppna upp mot kollegans utvecklingszon
(Studie II). En kompetens som är avgörande för att det gemensamma lärandet
skall leda till utveckling och inte anpassning (Åberg, 2007).
Wengers teori, liksom aktionsforskning, kännetecknas av lärande genom handling
snarare än genom traditionell utbildning (McLaughlin m.fl., 2006; Somekh,
2006). Både aktionsforskning och praxisgemenskaper har deltagandet i fokus och
genom att utgå från deltagare som subjekt är man också aktör i kunskapsutvecklingen
inom sin praxisgemenskap. Genom att jag som forskare har ingått i praxisgemenskaperna
har det också påverkat utvecklingen. Ansvaret för det egna deltagandet
ökade när dialogen blev föremål för reflektion (Studie II). I och med att
dialogens olika roller började betonas, tog alla ett större ansvar för sitt deltagande.
Detta bidrog till att jag kunde medvetandegöra och förhålla mig till den asymmetriska
situationen som uppstod genom att jag representerade universitetsvärlden.
Det innebar inte att utplåna sig själv, utan att agera som en av många aktörer, där
alla bidrog med olika perspektiv.
Kompetensutveckling invävt i praxisgemenskaper
Genom deltagande i skolans gemenskaper och organisationer blir lärande en integrerad
del av vardagsarbetet. De problem som uppstår handlar enligt Wenger
(1998) inte om omedvetenhet, utan problemet i skolan som arbetsplats består i att
alla inte har redskap för att på ett mer systematiserat sätt kommunicera välkända
erfarenheter. Det räcker dock inte med att det finns aktörer som agerar inom sin
82