Dialogkompetens i skolans vardag - Publikationer - LTU - Luleå ...

olika former av deltagande 40 . Det centrala är att yrket blir transparent, att det blir
synligt och förståeligt vad det innebär, vilka delar det innehåller samt vilka traditioner
och grundtankar yrket vilar på (Blossing, 2003).
För att uppnå transparens inom praxisgemenskaperna använde sig lärarna av
skuggning. Deltagandet kunde ha stannat vid att vara mer perifert om det inte funnits
möjligheter att agera i varandras handling. Jag väljer att benämna skuggning
som en aktiv handling eftersom det inte enbart innebar att verbalisera handlingar
från klassrummet, utan även att reflektera över handlingar. Enligt Wengers terminologi
handlar det om att begreppsliggöra (reification). Genom att situationer som
konkretiserats under skuggning förhandlades vidare i dialog med den skuggade
kollegan eller i handledningsgruppen (negotiation) kunde samma fenomen pendla
mellan konkretisering och abstraktion. Det hade varit lätt att fastna vid den konkreta
situationen utan att dra några slutsatser, om det inte funnits arenor för gemensam
reflektion.
Att utgå från erfarenhetslärande och situerat lärande är ett vanligt sätt för att lära i
och genom skolutveckling (jfr Blossing, 2003; Tiller, 1999). Med tanke på hur
skolutveckling sett ut över tid kan det tyckas som att det motsatta scenariot varit
vanligare (Alexandersson, 2006; Carlgren, 2006). Erfarenheter har inte tagit sin
utgångspunkt i nuet och reflektioner har inte knutits till den sociala gemenskapen
och planläggning av framtiden. För att förstå praktiken måste vi förstå det meningsskapande
som sker, vilket i sin tur visar på lärandets nära koppling med
identitet. Detta beskriver Wenger som identitetserfarenheter. Identitetsutveckling
är, med den utgångspunkten, en ständig rörelse där mening skapas i en process där
man inom gruppen försöker binda samman dåtid, nutid och föreställningar om
framtiden. Eftersom gemenskaper ses som historiska produkter kan vi genom att
förstå historien också förstå gemenskapen (shared history of meaning).
Wengers (1998) betoning på deltagande, förhandlande, begreppsliggörande och
meningsskapande har varit ett stöd när det gällt att hitta argument till varför skolutveckling
i grund och botten handlar om att ha slipade redskap för att lära i och
genom varandras praktik. I rollen som aktör identifierade och formulerade deltagarna
frågan för utveckling, vilket bidrog till att de också fick upp ögonen för
traditioner som baserade sig på historien. De började ställa sig frågor om klassrummets
möblering eller om hörselteknikens inverkan på samtalet. Precis som
Wenger beskriver investerade de i framtiden genom att formulera och omformule-
40 Perifert deltagande är enligt Lave och Wenger (1991) inget oväsentligt deltagande och nya deltagare
ses alltid som en del av praxisgemenskapen.
81