Dialogkompetens i skolans vardag - Publikationer - LTU - Luleå ...

olika reflektionsnivåer. De fördjupade analyserna visade att det låg närmare till
hands bekräfta varandra, detta trots att deltagarna ansåg sig behöva och efterfrågade
utmaningar. Situationen visade på vikten av att analysera, och öppet samtala,
om skillnaden mellan bekräftelse och utmaning inom utvecklingszonen.
Genom att använda Vygotskjis förståelse om den närmaste utvecklingszonen som
analysredskap tydliggjordes behovet av samarbete med kritiska kollegor. För att
kunna bli utmanad som kunskapsutvecklare var pedagogerna beroende av respons
från en eller flera kritiska vänner. I jämförelse med fysiska möten var det svårare
att ge respons i virtuella möten. Sociokulturella perspektiv på lärande var därmed
svårare att omsätta via nätet.
En slutsats var att i utvecklingsprojekt som formas enligt aktionsforskning behöver
alla deltagare ha en medvetenhet om hur man skapar och bevarar praxisgemenskaper.
Gemenskaperna måste präglas av en anda att vara varandras kritiska
vänner. För att aktionsforskningsprocesser ska kunna stimulera och stödja professionsutveckling
behövs olika redskap för lärande. Om redskapen ska ägas av deltagarna
och passa in i kontexten behöver de förfinas och användas i kombination.
Studie III
Forskningsfråga: Vilken kommunikation utvecklas via nätet när en utvecklingsgrupp
skriftligt utbyter erfarenheter gällande klassrumsbaserade förändringsförsök?
Dataproduktion skedde i och med deltagarnas utbyte via nätet. Det nationella utvecklingsarbetet
erbjöd pedagogerna att träffas fysiskt en gång per termin. Där
emellan kommunicerades olika förändringsförsök via en nätbaserad mötesplats.
Tanken var att gruppen skulle ge respons på de klassrumsförsök som genomfördes
på de fem skolorna. Inledningsvis diskuterades inte förståelsen av begreppet respons,
det blev mer eller mindre ett utforskande arbete. Under 18 månader bidrog
en utvecklingsgrupp med 178 inlägg via nätdialogen. Inläggen analyserades under
rubrikerna sociala, erfarenhetsbaserade samt responsbaserade.
Resultaten visade att inom utvecklingsgruppen (sex pedagoger och en handledare)
var alla aktiva, men på olika sätt. Det framkom tydligt att det relationella och det
professionella utbytet var ömsesidigt beroende av varandra. Inledningsvis delgavs
många klassrumsförsök medan responsen mest var av bekräftande karaktär och
visade låg grad av mottagarmedvetenhet. Lärarna hade liten erfarenhet av att
51