Dialogkompetens i skolans vardag - Publikationer - LTU - Luleå ...

tolkar eller vem som antas ha relevant kunskap. Wilhelmson och Döös (2005) har
genom sina studier synliggjort olika aspekter av dialogkompetens. För att lära av
och med varandra och samtidigt bygga ny gemensam kunskap, krävs att varje
individ i samtalet har en förmåga att förhålla sig med närhet och distans till sitt
eget och till andras perspektiv. I den text som följer kommer nedanstående modell
(Wilhelmsson, 1998; Wilhelmsson & Döös, 2005) att sättas i relation till avhandlingens
resultat. Eftersom föreliggande studie även innehållit skriftliga dialoger
har orden inom parentes kompletterats i modellen.
Själv
Andra
Närhet tala (skriva) lyssna (läsa)
Distans kritisk självreflektion kritisk reflektion
över andras ståndpunkt
Figur 7. Utvecklad modell av dialogkompetens (Wilhelmsson & Döös, 2005, s.18-19).
De aspekter som pedagogerna fick anstränga sig för att utveckla handlade om att
inta rollen av den andre, att kunna lyssna aktivt för att bidra med kritiska reflektioner
över det som sagts eller skrivits (i denna studie benämnt som respons).
Aspekter som många elever saknade handlade om egen kritisk självreflektion och
en aktiv lyssnarroll, där lyssnandets kvalitet även var avhängigt av förutsättningar
i den fysiska miljön. Att inte kunna sätta ord på sina behov innebär att inte ha distans
till sin egen hörselnedsättning. När experter (pedagoger/hörseltekniker) i
elevernas omgivning tar på sig uppgiften att ur sina perspektiv erbjuda ”den bästa
lösningen” kommer individens distansering att försvåras (Studie I).
Att ha närhet till egna, och distans till andras perspektiv, innebär en förmåga till
differentiering, att särskilja. Att ha distans till egna, och närhet till andras perspektiv,
innebär en förmåga till integrering, att förena och införliva. I den ideala dialogen
bjuder alla deltagare på sina differentierade och integrerade förmågor. Att
bidra till integrering, det vill säga att bygga vidare på andras uttalanden, visade sig
inte vara en självklarhet. Problematiken blev som mest tydlig i nätdialogen när
deltagarna hellre beskrev klassrumsförsök än bemötte varandras inlägg (Studie
III). Där diskuterades även en parallell svårighet nämligen elevernas förmåga att
bidra till integrering. Alla ville säga sitt utan att bygga vidare på kamratens berättelse;
ett fenomen som inte är specifikt för elever med hörselnedsättning (Liberg,
2005). En handledare eller en lärare i klassrummet kan bidra till integrering genom
att verka för att alla kommer till tals, samt att uppmuntra annorlunda synsätt.
74