Dialogkompetens i skolans vardag - Publikationer - LTU - Luleå ...

skap som annars inte kommuniceras inom skolan, eller att frågor som många varit
upptagna av kan komma i ett annat ljus. Det handlar inte om att publicera sig
inom akademin utan om att få acceptans för ett arbete som utvecklat både den
egna praktiken och den egna professionen. Mycket har hänt under de år som gått,
men mina erfarenheter visar att utvecklingsarbete fortfarande bemöts med viss
nonchalans i relation till forskning.
Utvecklingsarbete – en självuppfyllande profetia?
Att vilja bidra till förbättring kan ses som en självuppfyllande profetia och jag
frågar mig om det finns skolutvecklingsprojekt som inte ger några positiva utfall.
Enligt Hansson (2003) är projektarbeten en kraftfull väg till lärande, som också
kan bidra till samlärande inom en projektorganisation. Men det finns både tröghet
och hinder som kan uppstå mellan kollegor, i ledningen eller i organisationen. Tid
och rum att reflektera över det som görs och lärs, har för Dialogprojektet varit en
viktig förutsättning. Det krävs tid både under och efter projekttiden. Det är nära
till hands att se på reflektion som extraarbete och något man gärna skjuter framför
sig, tills arbetet är avslutat. Kanhända har kravet på regelbunden reflektion i vårt
fall, bidragit till att lärande pågått hela tiden. Att under resans gång få syn på sitt
lärande har förmodligen påverkat lärarnas positiva inställning.
Så gott som alla skrivna reflektioner under projektettiden speglade en positiv upplevelse
av att delta i lärandeprocesser, tillsammans med pedagoger från andra skolor.
Detta var något som jag tidigt lyfte fram i grupperna som en trovärdighetsfråga.
Jag efterfrågade vårt gemensamma kritiska öga och huruvida gruppen kunde
hjälpas åt att ge en mer nyanserad bild. Detta var även ambitionen när slutrapporterna
skrevs. Texterna innehåller olika förändringsförsök i en arbetskrävande men
positiv anda. Alla deltagare omsatte nya lärdomar i praktiken och beskriver förändringsförsök,
inte som raka vägar till målet, men oftast med någon form av
lyckat utfall. I relation till de svårigheter som funnits blev de lyckade aspekterna
dominerande och något som alla ville synliggöra. Det framkom vissa kritiska synpunkter
men det positiva övervägde. Min slutsats är att de positiva aspekterna i
mångt och mycket var ett tecken på vikten av att få bli uppmärksammad i sitt vardagsarbete,
eller som en följd av att deltagarna själva hade valt att ingå. Det egna
ställningstagandet att delta i Dialogprojektet innebar ändå att några anmälde sig
för att de kände ett yttre tryck från kollegor eller skolledare. Några lärare anmälde
sig för att försäkra sig om arbetet skulle komma att ingå i kommande lönekriterier.
Som jag ser det framkom motivationen, som ledde till engagemang, först när deltagarna
skriftligt hade formulerat och delgivit gruppen sina förväntningar.
47