Dialogkompetens i skolans vardag - Publikationer - LTU - Luleå ...

gemensamt sammanhang och att de mest centrala begreppen realiserades parallellt
både inom lärargemenskapen och i klassrummet. Lärarna agerade på två arenor,
en lokal formuleringsarena och en realiseringsarena (Lindensjö & Lundgren,
2000). Eleverna blev efter hand inbjudna på realiseringsarenan gällande hörselteknik,
ett första steg till att börja agera och hitta en roll som aktör. Det framkom
en koppling mellan pedagogernas egna upplevelser av att formulera mål och agera,
till att även bjuda in sina elever. Denna parallellitet bidrog till nyfikenhet och
kraft till förändringar i klassrummet. Deltagarna har, som jag tolkar det, erfarit
aktionsforskningens brännpunkt – empowerment – i praktiken. Detta påverkade
deras förhållningssätt gentemot elevers hörselnedsättning och delaktighet i klassrumskommunikation.
Övergripande reflektioner kapitel fyra
Det som varit speciellt i föreliggande studie är att lärare använt sig av olika redskap
för utveckling, samt att redskapen använts i både den egna och andras praktik.
Den skriftliga dialogen genom skuggning och via nätet var de mest obeprövade
redskapen. De redskap som utgick från skriven text var svårast att införliva.
Pedagogerna hade liten erfarenhet av att lämna ifrån sig text som innehöll reflektioner
över vardagsarbetet i klassrummet (Studie III). Många ville betrakta sig
som en talande person snarare än en skrivande. Kanske inte förvånande i sig, men
märkligt, med tanke på att pedagoger i grundskolan varje dag motiverar elever till
att skriva.
En fundering från min sida är på vilket sätt skolans muntliga kultur bidragit till att
pedagogerna inte gärna lämnade ifrån sig skriven text. Hur stark är denna kultur
och vad behövs för att ändra en sådan attityd? Att det var en attitydfråga snarare
än okunskap visade sig i lärarnas texter. Handal (2007) förväntar sig att lärare på
ett intellektuellt sätt ska kunna förhålla sig till komplexa yrkesuppgifter och yrkesutmaningar,
ett krav som även är rimligt att ställa på lärares kollektiva utvecklingsarbete.
Jag vill ställa frågan om detta är möjligt utan att kombinera muntliga
och skriftliga reflektioner. Är det inte en del av professionsutvecklingen att även
skriftligt kommunicera det som görs inom verksamheten? Lärarnas slutsatser visade
att de hade behov av att få begreppsliggöra sitt arbete. När begreppen fanns
gick det lättare att skriva. Att ha äkta mottagare (Sandström, 1999) samt en förväntan
om spridning höjer motivationen att skriva.
Handledning var det redskap som värderades högst i relation till lärande, trots att
det bara skedde vid fyra tillfällen (totalt 8 dagar). Vid en första anblick kan hand-
53