Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
vu dar, shaj zhasas pe stancija. Gele kodi chorri<br />
ke tani, ungrika ketani ande vagonura – kade<br />
seroj man sar te adyes te avlas – lenge punre<br />
avral sas shutime. Dikhnas amen thaj rovnas,<br />
tele shude amenge manro, thaj pengi konzervi.<br />
(…)<br />
Khere reslem ando Tüskevári, chi ashilas amen -<br />
ge khanchi pe luma. Ingerde amendar sako felo.<br />
Muri lala azhukardas amen, ando Érdo beshlas,<br />
las o mujalo chi mukhlas te ing ren. Voj aba<br />
zhanglas ke ame khere avesa, azhu karlas amen<br />
ando Tüskevári. Palyi tatyar das, thaj sakones tele<br />
thovelas. Avri hulavlas ande amare bala le<br />
zhuva, ke pherdyi samas zhuvenca. Mange<br />
shukar thulyi, lungi bala sas, shordas pe muro<br />
shero petroleumo, ke na kamlas tele te shingrel.<br />
Amare gada opre phabardas.<br />
Pinzharnas amen le manusha, denas mura<br />
dake jekh cino chiken, jekh cino kolompiri, thaj<br />
sakofelo. Numa muri lala chi mukhlas te but<br />
xas, kodi phendas atunchi sa meras. Kerdas<br />
amenge zumi, anro shutas andre thaj shut,<br />
sakoneske avri shutas kattyi sode akanak slobodo<br />
te xal. Aba mursha chi sas ande familija,<br />
numa zhulya. Muri pheny atunchi sas trine<br />
bershengi, korkores zhalas-phirlas ando kher, le<br />
majbuten pashljonas ke kasavi slabi sas le. Nu -<br />
ma atunchi ashnas opre kanak kernas jag, kanak<br />
denas amenge te xas. Le romnya korkores ashi -<br />
le, chi kode chi zhangle so te keren chorri.<br />
Push nas sakonestar, le mursha trajin in ke.<br />
Khonyik na zhanglas te phenel khanchi.<br />
(…)<br />
Pala kede gelem ande Zala. Ando Zalacsévo<br />
beshamas, inja bershengi somas, thaj butyi ker-<br />
szegény katonák, a magyar katonák, akiket vittek<br />
a vagonyokba – úgy emlékszek rá, mintha<br />
most lett volna – úgy lógtak kifelé a lábaik a<br />
vagonyokbúl. Néztek bennünket, sírtak, oszt<br />
dobálták le a kis kenyerüket, meg a konzervot,<br />
amit nekik adtak ennyi.<br />
(…)<br />
Hazaértünk Tüskevárra, a világon semmink<br />
nem maradt. Mindenünket elvittek. A nagynéném<br />
várt bennünket, ô Érden lakott, ôket<br />
nem engedte el a bíró. Megtudta, hogy engednek<br />
minket haza, várt bennünket Tüskeváron.<br />
Vizet melegített, megfürösztett egyenként.<br />
Kifûsûlte a hajunkból a tetûket, mert annyi vót<br />
bennünk, hogy az iszonyatos. Ahogy levette<br />
rólunk a ruhát, úgy dobta bele a tûzbe. Gyö -<br />
nyörû nagy hajam vót, vastag, aztán bepetróliumozta<br />
a fejünket, mert sajnálta a hajunkat le -<br />
vágni.<br />
Ismertek minket az emberek, adtak anyámnak<br />
egy kis zsírt, krumplit, mindent a világon.<br />
Csak a nagynéném nem hagyta, hogy jóllakjunk,<br />
mert akkor mind meghalunk. Rán tott<br />
levest fôzött tojással, meg ecetet tett bele, mindenkinek<br />
kimérte, hogy mit ehet egyszer re.<br />
Fokozatosan fogtak fel minket az enni va ló ra.<br />
Ugye, férfi nem vót a családba, csak a nôk. A<br />
húgom akkor vót hároméves, egymaga mász -<br />
kált a házba, a többi mind feküdt, idô sebbek,<br />
fiatalabbak mind, annyira gyengék vó tak. Csak<br />
annyira keltek fel, hogy tüzet rakjanak, meg<br />
etessenek bennünket. Maguk vótak asszonyok,<br />
azt sem tudták mit csináljanak szegények.<br />
Tudakolódtak, életbe vannak, nin csenek-e a<br />
férfiak. Senki sem tudott mit mondani.<br />
They set us free, opened the gate. Every body<br />
could go to the railway-station. Those poor soldiers<br />
went. Hungarian soldiers in the wagons –<br />
I remember as if it happened just now – there<br />
feet were out of the wagons. They looked at us,<br />
cried and threw their bred and tinned food to<br />
us.<br />
(…)<br />
We arrived home to Tüskevár. We had lost<br />
everything. They took away everything. My<br />
aunt was waiting for us. She lived in Érd and the<br />
judge did not let them take her. When she heard<br />
that they had released us, she went and waited<br />
for us at Tüskevár. She boiled water, and washed<br />
us one by one. She combed the lice out of our<br />
hair. That many lice in our hair was awful. The<br />
minute she undressed us, she threw the clothes<br />
on fire. I had beautiful, thick hair and she did<br />
not want to cut it off, so she put paraffin on it.<br />
People knew us, so they gave my mother a<br />
little grease, potato and everything in the<br />
world. But my aunt did not let us stuff ourselves,<br />
because we could have died. She made<br />
caraway-seed soup with egg, put vinegar in<br />
it and measured the portions that each of<br />
us could eat at once. We got used to eating<br />
gradually. There were no men in the family, only<br />
women. My sister was three years old. She<br />
walked all alone in the house while the others<br />
were lying in bed because they were so weak.<br />
They only got up to make a fire and feed us.<br />
The women were all alone and they did not<br />
know what to do. They tried to find out<br />
whether the men were alive, but nobody could<br />
tell them.<br />
33