23.10.2014 Views

ROMA-Holocaust

ROMA-Holocaust

ROMA-Holocaust

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

vu dar, shaj zhasas pe stancija. Gele kodi chorri<br />

ke tani, ungrika ketani ande vagonura – kade<br />

seroj man sar te adyes te avlas – lenge punre<br />

avral sas shutime. Dikhnas amen thaj rovnas,<br />

tele shude amenge manro, thaj pengi konzervi.<br />

(…)<br />

Khere reslem ando Tüskevári, chi ashilas amen -<br />

ge khanchi pe luma. Ingerde amendar sako felo.<br />

Muri lala azhukardas amen, ando Érdo beshlas,<br />

las o mujalo chi mukhlas te ing ren. Voj aba<br />

zhanglas ke ame khere avesa, azhu karlas amen<br />

ando Tüskevári. Palyi tatyar das, thaj sakones tele<br />

thovelas. Avri hulavlas ande amare bala le<br />

zhuva, ke pherdyi samas zhuvenca. Mange<br />

shukar thulyi, lungi bala sas, shordas pe muro<br />

shero petroleumo, ke na kamlas tele te shingrel.<br />

Amare gada opre phabardas.<br />

Pinzharnas amen le manusha, denas mura<br />

dake jekh cino chiken, jekh cino kolompiri, thaj<br />

sakofelo. Numa muri lala chi mukhlas te but<br />

xas, kodi phendas atunchi sa meras. Kerdas<br />

amenge zumi, anro shutas andre thaj shut,<br />

sakoneske avri shutas kattyi sode akanak slobodo<br />

te xal. Aba mursha chi sas ande familija,<br />

numa zhulya. Muri pheny atunchi sas trine<br />

bershengi, korkores zhalas-phirlas ando kher, le<br />

majbuten pashljonas ke kasavi slabi sas le. Nu -<br />

ma atunchi ashnas opre kanak kernas jag, kanak<br />

denas amenge te xas. Le romnya korkores ashi -<br />

le, chi kode chi zhangle so te keren chorri.<br />

Push nas sakonestar, le mursha trajin in ke.<br />

Khonyik na zhanglas te phenel khanchi.<br />

(…)<br />

Pala kede gelem ande Zala. Ando Zalacsévo<br />

beshamas, inja bershengi somas, thaj butyi ker-<br />

szegény katonák, a magyar katonák, akiket vittek<br />

a vagonyokba – úgy emlékszek rá, mintha<br />

most lett volna – úgy lógtak kifelé a lábaik a<br />

vagonyokbúl. Néztek bennünket, sírtak, oszt<br />

dobálták le a kis kenyerüket, meg a konzervot,<br />

amit nekik adtak ennyi.<br />

(…)<br />

Hazaértünk Tüskevárra, a világon semmink<br />

nem maradt. Mindenünket elvittek. A nagynéném<br />

várt bennünket, ô Érden lakott, ôket<br />

nem engedte el a bíró. Megtudta, hogy engednek<br />

minket haza, várt bennünket Tüskeváron.<br />

Vizet melegített, megfürösztett egyenként.<br />

Kifûsûlte a hajunkból a tetûket, mert annyi vót<br />

bennünk, hogy az iszonyatos. Ahogy levette<br />

rólunk a ruhát, úgy dobta bele a tûzbe. Gyö -<br />

nyörû nagy hajam vót, vastag, aztán bepetróliumozta<br />

a fejünket, mert sajnálta a hajunkat le -<br />

vágni.<br />

Ismertek minket az emberek, adtak anyámnak<br />

egy kis zsírt, krumplit, mindent a világon.<br />

Csak a nagynéném nem hagyta, hogy jóllakjunk,<br />

mert akkor mind meghalunk. Rán tott<br />

levest fôzött tojással, meg ecetet tett bele, mindenkinek<br />

kimérte, hogy mit ehet egyszer re.<br />

Fokozatosan fogtak fel minket az enni va ló ra.<br />

Ugye, férfi nem vót a családba, csak a nôk. A<br />

húgom akkor vót hároméves, egymaga mász -<br />

kált a házba, a többi mind feküdt, idô sebbek,<br />

fiatalabbak mind, annyira gyengék vó tak. Csak<br />

annyira keltek fel, hogy tüzet rakjanak, meg<br />

etessenek bennünket. Maguk vótak asszonyok,<br />

azt sem tudták mit csináljanak szegények.<br />

Tudakolódtak, életbe vannak, nin csenek-e a<br />

férfiak. Senki sem tudott mit mondani.<br />

They set us free, opened the gate. Every body<br />

could go to the railway-station. Those poor soldiers<br />

went. Hungarian soldiers in the wagons –<br />

I remember as if it happened just now – there<br />

feet were out of the wagons. They looked at us,<br />

cried and threw their bred and tinned food to<br />

us.<br />

(…)<br />

We arrived home to Tüskevár. We had lost<br />

everything. They took away everything. My<br />

aunt was waiting for us. She lived in Érd and the<br />

judge did not let them take her. When she heard<br />

that they had released us, she went and waited<br />

for us at Tüskevár. She boiled water, and washed<br />

us one by one. She combed the lice out of our<br />

hair. That many lice in our hair was awful. The<br />

minute she undressed us, she threw the clothes<br />

on fire. I had beautiful, thick hair and she did<br />

not want to cut it off, so she put paraffin on it.<br />

People knew us, so they gave my mother a<br />

little grease, potato and everything in the<br />

world. But my aunt did not let us stuff ourselves,<br />

because we could have died. She made<br />

caraway-seed soup with egg, put vinegar in<br />

it and measured the portions that each of<br />

us could eat at once. We got used to eating<br />

gradually. There were no men in the family, only<br />

women. My sister was three years old. She<br />

walked all alone in the house while the others<br />

were lying in bed because they were so weak.<br />

They only got up to make a fire and feed us.<br />

The women were all alone and they did not<br />

know what to do. They tried to find out<br />

whether the men were alive, but nobody could<br />

tell them.<br />

33

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!